Det är mycket spring nu!
God förmiddag. Inte så vanligt att skriva vid denna tidpunkt på dagen men eftersom jag är ofrivilligt ledig idag så får det bli så. Tycker att det finns tusen saker som hänt så vi får ta till någon typ av kronologisk ordning.

Börjat med frågan som bara LJ vågade sig att kommentera. Det som beskrivs är den vanligaste händelsekedjan och det brukar innebära att man som förare ideligen tvingas till samma agerande - så vem styr då egentligen? Som jag ser det har vi blivit en godisautomat till hunden som alltid erhåller belöning för sitt beteende. Men, det behöver inte bli så - det kan bli så. Det jag var ute efter var att försöka ligga ett steg före. Alltså föraren tar initiativet innan hunden går igång på retningen (i detta fallet en lastbil). Det man då gör är att tydligt visa initiativ och ha kontroll över skeendet och på köpet får man en hund som a; ser upp till dig b; inte befäster oönskade beteenden. Håller du/ni med?

Har fått en tonåring i huset. Dan innan Tessan blev 9 månader (skedde igår söndag) började hon löpa. Så nu är hon i nästa utvecklingsfas. Det bästa, utifrån mitt perspektiv, är att inget jag kunna sett eller haft på känn, har tytt på att det var löp på gång. Det bara kom... Och idag måndag så började Nicki att löpa också, en månad för tidigt - vad nu det kan få för konsekvenser, detta var om möjligt ännu mer oväntat. När vi nu är inne på löp måste jag få skryta lite själv också. Stadsloppet gick långt bättre än förväntat. Landade in på tiden 41.05 och var med det bara 43 sekunder efter lillebror. Hängde honom i 5 km men fick sedan släppa när det var lite jobbigt en stund. Men om jag vetat att han bara var ett par hundra meter före så... Men ha sa att det fanns krafter kvar och han är faktiskt 20 år yngre än mig. Jag var lite trött under vissa delar av loppet så den som skulle vinka när hon sprang förbi såg jag inte till, vilket borde innebära att det var vid ett sådant tillfälle som det skedde.

Hundarna hade ledigt under lördag och jag passade på att kolla upp stadens nöjesliv. Fotboll på storbild var min tanke (plan 1) men av det blev det inget. Det var allt för många som tänkt samma sak. Det fick bli plan 2, mat och någon öl. Tur att man har många bekanta som också var ute, världen är att bra liten egentligen - fick "känt" sällskap under kvällen. Det blev mycket hundprat kan jag lova. Träffade också en gammal polare så det kanske blev någon öl för mycket. Även dottern var ute så nu har jag lite mer koll på vart hon håller till och med vilka hon umgås. Men kvällens händelse var ändå varianten: Är inte alla mobiltelefoner vattentåliga? Tror inte jag skrattat så gott och länge under mycket lång tid. Har träningsvärk fortfarande efter detta. Till och med så att man drar sig för att le!

Till söndagens sök. Var inte allt för pigg denna dag men det var det värt. Dagens ruta var öppen men innehöll både grävda diken som en åsrygg med ett tätt granparti framför. Under avvallningen begick jag ett jaktbrott. Ja Nicki egentligen (hundägaransvaret innebär att det är jag som jagar i juridisk mening), hon jagade upp en hare som förskräckt försökte undfly. Kan säga att hon lydde mitt kommando om än lite sent och jag garanterar att haren klarade sig. Vilket tempo!

Söket fungerade bra för allihopa och vilken härlig spontan glädje Ann-Marie visade när hon skrek Jag älskar dig i skogen. Vill berömma sökgänget för goda insatser, det går jättebra för er och för era hundar nu - sträck på er! Till något helt annat, ett tips till de manliga som läser detta, om du bara visste vad kvinnor "bara" råkar ha med sig. Vi som "tjyvtränat" hade lyckats till 100%. Detta kan vara ett tips till er andra... Målet med träningen uppfylldes precis som avsett men som vanligt dök det upp lite nya grejor som jag bearbetar fortfarande. Var inte så snabb i tanken igår. Men det handlar om att komma ut på djupet, söka i medvind, släppa funnen figg när de är åter på stigen, ge sig tid att lokalisera figurant och framförallt vara lydig när man är lös. Några bra saker tar jag också med mig, t.ex att harspår i rutan inte innebär att våra hundar påverkas i söket, någon annan som tänkt på det? En annan sak är Tessans underbara lösning på fig 3 som låg, i våra ögon, på ett besvärligt ställe. Vill också be om ursäkt å min hunds vägar, jag tror fortfarande att det var hon som åstadkom visst blodvite men att hon är matglad är nästan ett problem. Ska jag köpa på mig ett plåsterpaket. Sprit att tvätta med hade vi ju...

På morgonen har vi utsatts för fenomenet åska. Detta är inget Nicki gillar, nej hon faktiskt avskyr det. Tessan däremot bryr sig inte alls, inte ens om att titta på Nicki's reaktioner vilka inte ser allt för roliga ut i samband med åska.

Glöm inte bort att skratta och le, ej heller att klappa hundarna!