fast poängen kunde blivit lite bättre. Då var det gjort då, vår debut i lkl 1. Första egna tävlandet på en 4.5 år om man inte räknar med dragSM förstås. Är faktisk riktigt nöjd med Tessan men får ta på mig lite själv också. Det är inte bara att rusa in och köra. Vi provade varianten att ligga och slappa i skuggan tills det nästan var vår tur. Så här i efterhand kan man ju tycka att det var fel variant. Vet ju om att hon är lite slarvig med linförigheten när vi börjar. Det kan man lösa genom att gå lite innan med henne fast jag hade ett större fokus på den kommande tandvisningen. Hon kan ju vara lite kinkig ibland...
Det är 3 moment i lkl 1 som innehåller linförighet eller fritt följ. Dessa tre blev de som tyvärr inte premierades så mycket. Har man inte hunden riktigt rätt vid sidan får man en hel del felaktiga utföranden vilket beivras av tjänstgörande domare. Därför kommer det att bli en hel del med extra träning i linförighet och i transporter inför läggande och ställande. Lite drogs också på avslutningsslarv => men det bjuder jag på. Ryktet säger att "spektaklet" kommer att synas på webben om ett tag. Bättre analysinstrument får man väl leta efter?
Ska försöka efteranmäla mig nu när vi ändå är igång! Vore väl attans om sprintern ska få vara i en annan klass än oss. Visslingar och hurrarop till både honom och henne, hurra-hurra-hurra!
Har även badat med hund och det är något som 2 av 3 gillar i värmen. Man kan riktigt se hur de njuter av att susa omkring i vattnet, norpa åt sig ett näckrosblad eller ett vasstrå. Konstigt nog är kameran alltid på något annat ställe så några bilder bidde inte på det.
Sök igår. Gick inget vidare eftersom hon tröttnade, tog rullen i gamla legor och lite till. Värmen tog ut sin rätt fast i det stora hela blev det ett bra träningspass ändå . Man är väl flexibel? Har precis avslutat en bok om personligt entrepenörskap och i den trycker man på den viktigaste framgångsfaktorn - nämligen flexibilitet.
Att Tessan är en amöba är det väl få som känner till, än? Men att välja att ligga i sängen och tokhässja istället för att gå ner på golvet övergår väl allt annat va? Slutade med att jag fick klappa (läs hålla) henne ett par timmar på golvet...
Långpromenaden har torkat ut i sommarvärmen. Ungefär som när man tvättar ull i 90 grader - det krymper, rejält. Den är nu bara cirka 1 km och efteråt dricks det sammanlagt ungefär en liter. Uj-uj-uj!
Här var det faktiskt mening,
att det skulle bli en vers,
ork och ord i förening,
är nu en stor stor pärs,
bättre då att dricka en kall bärs?
eller vatten!
måndag 29 juni 2009
torsdag 25 juni 2009
Så då var det gjort!
Det 200:e inlägget. Inte mycket att hurra för men men. Reflektion är inte dumt, något alla kanske skulle göra lite oftare. Om man reflekterar över något specifikt såsom varför man skriver => kan man ju fundera vad nyttan av det hela är. Tja, man tänker kanske på vad man gjort och vad anledningen var att det inte blev som man tänkt eller så kanske man bara gillar att stå i centrum på något sätt eller som det också kallas, exhibitionism?
Hänt sen sist. Sökträning där vi hamnat i ett läge där Tessan inte vill gå ut och när hon väl är ute vill hon inte komma in. Hur skoj är det på en skala? Fast, kanske gör hon rätt utifrån sitt sätt att agera. Första skicket är ju aldrig något problem. Men hon kommer aldrig tillbaka utan figurant (läs markering). När jag, eller hon själv ibland, kommer tillbaka till stigen utan napp, uppstår nästa fenomen. Hon vill inte gå ut för man kommer inte in utan figge. Snackar vi appell så är det ju ok men vad händer i lägre osv. Jo, jag får ställa mig i facket bland frisökare => och det gillar jag inte. Jag tänker...och tänker...kanske kommer det en lösning?
Lydnadsträningen har kommit in i ett stadie där man slipar på en detalj och vips händer det 5 andra. Någon som varit med om det någon gång? Detta fick till följd att igår så visste hon inte vad ligg var, inte heller stå eller apport. 3 dagar innan det är dags känns detta väldigt besvärande. Att det var fler saker som inte föll i god jord, behöver jag säkert inte berätta?
Så nu har man 2 dagar på sig att samla ihop sig. Hunden ligger mest i solen och trynar sig, är vi ute och går så käkar hon så mycket gräs att en liten flicka frågade sin mamma om Tessan var en kobäbis. Nej det sista hittade jag på, men om någon berättade om hennes beteenden och jag inte hade möjlighet att se - skulle jag garanterat gissa på en liten kalv...
Kom att tänka på en låt där texten går något i stil med dunka mig gul och blå (Frida), det är kanske det jag behöver? Men skam den som ger sig. Vi kanske ska ta bort de sociala kraven - vad händer då? Risken är stor att vi då kan få ligg under fritt följ, apportering under tandvisning, en inkallning med ligg och stå eller varför inte ett hopp med efterföljande försvinnande. Tessan är Tessan...
Nehej, nu är det dags för att ta en tur till min medicinman och göra några spännande övningar som stärker bålen samt rygg och nacke. Han tror att vi kan få en överspridning till axelproblemet på sikt. Behöver jag tillägga att jag hoppas?
Sedan ska jag ta och hämta en bok på bibblan, nextopia. Den ser jag verkligen fram emot att få läsa igenom. Recension kommer!
Ha dä!
Hänt sen sist. Sökträning där vi hamnat i ett läge där Tessan inte vill gå ut och när hon väl är ute vill hon inte komma in. Hur skoj är det på en skala? Fast, kanske gör hon rätt utifrån sitt sätt att agera. Första skicket är ju aldrig något problem. Men hon kommer aldrig tillbaka utan figurant (läs markering). När jag, eller hon själv ibland, kommer tillbaka till stigen utan napp, uppstår nästa fenomen. Hon vill inte gå ut för man kommer inte in utan figge. Snackar vi appell så är det ju ok men vad händer i lägre osv. Jo, jag får ställa mig i facket bland frisökare => och det gillar jag inte. Jag tänker...och tänker...kanske kommer det en lösning?
Lydnadsträningen har kommit in i ett stadie där man slipar på en detalj och vips händer det 5 andra. Någon som varit med om det någon gång? Detta fick till följd att igår så visste hon inte vad ligg var, inte heller stå eller apport. 3 dagar innan det är dags känns detta väldigt besvärande. Att det var fler saker som inte föll i god jord, behöver jag säkert inte berätta?
Så nu har man 2 dagar på sig att samla ihop sig. Hunden ligger mest i solen och trynar sig, är vi ute och går så käkar hon så mycket gräs att en liten flicka frågade sin mamma om Tessan var en kobäbis. Nej det sista hittade jag på, men om någon berättade om hennes beteenden och jag inte hade möjlighet att se - skulle jag garanterat gissa på en liten kalv...
Kom att tänka på en låt där texten går något i stil med dunka mig gul och blå (Frida), det är kanske det jag behöver? Men skam den som ger sig. Vi kanske ska ta bort de sociala kraven - vad händer då? Risken är stor att vi då kan få ligg under fritt följ, apportering under tandvisning, en inkallning med ligg och stå eller varför inte ett hopp med efterföljande försvinnande. Tessan är Tessan...
Nehej, nu är det dags för att ta en tur till min medicinman och göra några spännande övningar som stärker bålen samt rygg och nacke. Han tror att vi kan få en överspridning till axelproblemet på sikt. Behöver jag tillägga att jag hoppas?
Sedan ska jag ta och hämta en bok på bibblan, nextopia. Den ser jag verkligen fram emot att få läsa igenom. Recension kommer!
Ha dä!
fredag 19 juni 2009
Trevlig midsommar!
Så då var det då dags. Vi hoppas att norskarna har rätt i sin prognos för inte vill jag ha det så som SMHI spår. Den senare pekar på regn och åska i storleksordningen 20 mm.
Har fortsatt med träning men nu går det utför istället. Därför blev det en vilodag med lydnaden igår. Däremot en liten löprunda där Tessan var fenomenal. Har aldrig varit med om ett sådant kraftfult drag. Fast säg den glädje som varar (förutom sår då), nästkommande varv var det jag som drog henne. Tur att man har Nicki som gör sitt jobb, alltså att ligga där framme. Det är inte så mycket drag numer men linan är i alla fall utsträckt - bara en sådan sak.
Nu är jag sen som vanligt. Finns någon som kallar mig för tidsoptimist. Ligger kanske något i det men för det mesta brukar det faktiskt funka ändå...
Därför rundar jag nu av. Mycket är på G, mat, grill, lekar, kanske ett bad, sång (är jag rädd för), lite träning blir det också och på söndag är det sökträning. Om allt detta kan man läsa i nästa vecka i den TVÅHUNDRADE inlägget. Det är alltså jubileum!
Ta det med ro och glöm inte att hundarna ska ha sitt också!
Har fortsatt med träning men nu går det utför istället. Därför blev det en vilodag med lydnaden igår. Däremot en liten löprunda där Tessan var fenomenal. Har aldrig varit med om ett sådant kraftfult drag. Fast säg den glädje som varar (förutom sår då), nästkommande varv var det jag som drog henne. Tur att man har Nicki som gör sitt jobb, alltså att ligga där framme. Det är inte så mycket drag numer men linan är i alla fall utsträckt - bara en sådan sak.
Nu är jag sen som vanligt. Finns någon som kallar mig för tidsoptimist. Ligger kanske något i det men för det mesta brukar det faktiskt funka ändå...
Därför rundar jag nu av. Mycket är på G, mat, grill, lekar, kanske ett bad, sång (är jag rädd för), lite träning blir det också och på söndag är det sökträning. Om allt detta kan man läsa i nästa vecka i den TVÅHUNDRADE inlägget. Det är alltså jubileum!
Ta det med ro och glöm inte att hundarna ska ha sitt också!
tisdag 16 juni 2009
Inte en, inte två utan tre
pass blir det idag. Ett på fm som gick väldigt bra. Hon blir allt säkrare på att både ligga kvar och stå kvar tills husse är tillbaka för att avsluta momenten. Linförigheten sisådär men det går åt rätt håll. Har visat henne hur man ska avsluta momentet inkall. Hon köpte min lösning, måste vara bökigt att alltid springa på mig?
Pass två blev på Sörmon. + 19 grader och strålande solsken. Tittade på min klocka och upptäckte att min tid (den officiella) från i lördags var ok. Tydligen kan jag inte se skillnad på 6 och 5... Nicki fick gå själv med mig den första rundan. Hon gjorde, som vanligt, väl ifrån sig. Låg på 5 minuters tempo per kilometer så farten var ganska låg men pulsen låg mellan 180 och 185. Gissa om jag tycker att det kan få bli vinter - NU! Sedan var det dags för Tessan och sprintern. Trodde dom skulle springa benen av sig men nej då. Det skulle kissas, det skulle bajsas och det skulle strulas. Enda gången de samarbetade var när vi närmade oss vägen och trafikljudet tände Tessan, då gick det undan. Sprang ikapp en rottis som dom tänkte ge en match men som tur är höll linorna.
Jag kan inflika att vatten smakade gott efter löpturen/turerna.
Pass tre kommer att bli ikväll och då är det framförallt apportering och hopp samt platsliggning som ska tränas. Det vore väl fasen om inte detta skulle bli bra?
Efter astmaproblemen i spåren och efterföljande toknysningar nu, skulle jag helst gå och lägga mig. Tyvärr slutar näsan inte att rinna för det och nysningarna kommer säkert att pågå ett par tre-fyra timmar till.
Om 5 dagar går vi åt rätt håll!
Pass två blev på Sörmon. + 19 grader och strålande solsken. Tittade på min klocka och upptäckte att min tid (den officiella) från i lördags var ok. Tydligen kan jag inte se skillnad på 6 och 5... Nicki fick gå själv med mig den första rundan. Hon gjorde, som vanligt, väl ifrån sig. Låg på 5 minuters tempo per kilometer så farten var ganska låg men pulsen låg mellan 180 och 185. Gissa om jag tycker att det kan få bli vinter - NU! Sedan var det dags för Tessan och sprintern. Trodde dom skulle springa benen av sig men nej då. Det skulle kissas, det skulle bajsas och det skulle strulas. Enda gången de samarbetade var när vi närmade oss vägen och trafikljudet tände Tessan, då gick det undan. Sprang ikapp en rottis som dom tänkte ge en match men som tur är höll linorna.
Jag kan inflika att vatten smakade gott efter löpturen/turerna.
Pass tre kommer att bli ikväll och då är det framförallt apportering och hopp samt platsliggning som ska tränas. Det vore väl fasen om inte detta skulle bli bra?
Efter astmaproblemen i spåren och efterföljande toknysningar nu, skulle jag helst gå och lägga mig. Tyvärr slutar näsan inte att rinna för det och nysningarna kommer säkert att pågå ett par tre-fyra timmar till.
Om 5 dagar går vi åt rätt håll!
söndag 14 juni 2009
Nu är det gjort!
Om beslutet är bra eller ej återstår att se om sisådär ett par veckor...
Innan jag kommer tillbaka till det först skrivna kan jag inte låta bli att plåga er med mer information från igår. Det handlar ju naturligtvis om stadsloppet. Hittade en bild av mig och speciellt bildskön är jag väl inte men jag tycker nog att jag ser piggare ut än jag kände mig. Kan berätta att jag åkte på en mycket kraftig allergisk reaktion efter loppet. Fast jag har lärt mig att hålla för näsan varenda gång jag nyser. Om jag inte gör det går kroppen in i en förkylning och vem vill ha det några dagar före midsommar. Vittne finns! Idag mår jag toppfint igen och om jag hade haft möjligheten skulle jag kunna tänka mig att ta en runda som en upptrappning inför tjurruset eller något annat tokigt. Men denna gång får hundarna hänga på igen.
Ok, vi har tränat sök idag. Farten som fanns i Tessan förra veckan fanns inte idag, jo faktiskt på första skicket. Sedan gick det mesta i baklås igen. Gissa om jag har funderat på vad i helsefyr detta beror på. Min slutsats är att det beror på att jag använde två nya figurantskor idag. Tessan blev svår att få ut, det gick långsamt, en del grunda slag, fuskade och tjuvade rullen osv. Fasen att jag inte kom på detta med en gång - då skulle jag ju kunnat kolla av om det var så som jag tänker!
Shit happens, fast jag fick uppleva min första ideala rullmerkering och bärande ända hem. Nästan ståpäls! Kanske var det ett jättebra sökpass egentligen men eftersom man tänker helhet och man kommer mest ihåg slutet - nedvärderar man vovvens insats till och från. Vi fixar till detta till nästa helg , om vi har huvudet kvar då? Ja, efter allt gräs och gråbo som får en att nysa så man tror att kolan trillar av. Tänkte du på något annat?
Nu till rubriken och detta med beslutet. Har precis skickat in en anmälan och förmedlat en peng för att få möjlighet att gå ett lydnadsprov. Huva, när gjorde jag det sist? Nu blir det en familjefejd dessutom...
Därför avslutades söket med att jag och Tessan tog en dust med lydnad. Fungerade faktiskt riktigt hyggligt även om vissa brister finns. Tror nog att vi kan skramla ihop en hel del och hon håller ihop. Så här der jag på det idag:
Platsliggning, något osäkert ännu - rimligt betyg 9
Tandvisning, kan bli ett bekymmer - rimligt betyg 8
Linförighet, kan gå hur som helst - rimligt betyg 7
Läggande, funkar bra men ligger hon hela tiden? - rimligt betyg 8
Inkallande, bra moment fast slarviga avslut - rimligt betyg 8
Ställande, funkar bra men står hon hela tiden? - rimligt betyg 8
Apportering, nej, nej, nej släpper - alltså betyg 7 eller?
Hopp över hinder, funkar fast ibland som stöd - rimligt betyg 8
Helhetsintryck, ja vad ska man säga - rimligt betyg 7
Alltså om, och då menar jag om, alla moment fungerar så kanske. Idag är jag lite osäker men ska göra vad jag kan för att få det hele att funke. Det kommer att bli hårdträning - stackars Tessan...
Ses vi på tjurruset eller?
lördag 13 juni 2009
Miljöträning!
30-års jubileum och ett stort deltagarantal var det på årets Stadslopp. Tessan fick följa med och kolla på lillhusse som gjorde debut. Har ångrade sig innan start men när allt väl var avklarat, var han mycket stolt och en påse samt medalj rikare. Tessan höll på att krypa ur skinnet. Verkar som jag fuskat med detta ett tag. Efter en 10 minuter så stängde hon i alla fall av - skönt.
Nu var det ju så att jag skulle skriva om hundar här men ibland slinter jag in i detta själv också. Det var ju dags för mig att bekänna färg idag. Att springa med hund är en sak utan, en helt annan.
För första gången bor jag ju på promenadavstånd till arrangemanget och värmde upp på vägen dit. Gott att slippa dra med bilen. Kom allt för tidigt till start och fick fördriva tiden med en uppvärmning till. 50 personer gjorde sin 30:e (av 30 möjliga) start - helt otroligt. Kollade in en Kenyan som jag skulle ta rygg på. Pang, och så var vi iväg. Löparen jag skulle ta rygg på bara försvann men han hade ju bråttom till målet eftersom han skulle vinna detta...
Har tränat lite sämre i år och var faktiskt nöjd om jag skulle klara 50 minuter. Fast man har ju en liten djävul i sig som vill lite mer. Själv gick jag en match mot min astma som jag förlorade stort kan man säga. Trots att jag fullkomligt tryckte i mig dos efter dos så funkade inte ett skit. Kilometertiderna, så gott jag nu kommer ihåg såg ut så här i ackumulerad form och i km.tid:
1 km, 4,04 - 4,04
2 km, 8,16 - 4,08
nu är det jobbigt värre
3 km, 12,38 - 4,13
4 km, 17.01 - 4,15
5 km, 21,35 - 4,19
sen började det på att hända saker framförallt i psyket eftersom jag inte på något sätt fick i mig det syre jag så väl behöver
6 km, 25,53 - 4,19
var tvungen att ta i lite extra eftersom kollegorna hade vätskekontroll
7 km, 30,40 - 4,23
8 km, 35,56 - 4,30
9 km, 41,35 - 4,37
10 km och målgång, 46,11 - 4,37. Konstigt nog är min officiella tid 45,07!!!
Märkligt vad många negativa tankar man kan tänka när det inte riktigt funkar som man vill? Allt från ont i nackan till att fötterna krampar och jag tror även att börsen hann och gå ned rejält en sväng runt 8 km på Drottninggatan. Där var det föresten någon dåre som ansåg att man skulle springa det snabbaste man kunde i 100 meter - ska aldrig mer handla på denna sportkedja!
Bland det jobbigast jag gjort och min leende försvann redan efter 3 km. Slog i alla fall exempelvis Stefan H och hockeytränaren Tommy S. Kollade även in tiderna på andra hundmänniskor som jag såg och kan konstatera att jag slog dessa. Som plåster på min sårade stolthet lyckades jag också va den snabbaste på jobbet. Nu ska jag en tid framöver hålla mig till vad hundarna kan prestera och därmed slipper ni (kanske) läsa om vad jag hittar på - själv.
Avrundar med att ge en jätteeloge till all publik (och det var säkert rekordmånga) som kantade banan och som mer eller mindre hjälper till.
Imorgon blir det sök och då, ska rullen sitta som en smäck ända fram till stigen!
Ha det gott!
Nu var det ju så att jag skulle skriva om hundar här men ibland slinter jag in i detta själv också. Det var ju dags för mig att bekänna färg idag. Att springa med hund är en sak utan, en helt annan.
För första gången bor jag ju på promenadavstånd till arrangemanget och värmde upp på vägen dit. Gott att slippa dra med bilen. Kom allt för tidigt till start och fick fördriva tiden med en uppvärmning till. 50 personer gjorde sin 30:e (av 30 möjliga) start - helt otroligt. Kollade in en Kenyan som jag skulle ta rygg på. Pang, och så var vi iväg. Löparen jag skulle ta rygg på bara försvann men han hade ju bråttom till målet eftersom han skulle vinna detta...
Har tränat lite sämre i år och var faktiskt nöjd om jag skulle klara 50 minuter. Fast man har ju en liten djävul i sig som vill lite mer. Själv gick jag en match mot min astma som jag förlorade stort kan man säga. Trots att jag fullkomligt tryckte i mig dos efter dos så funkade inte ett skit. Kilometertiderna, så gott jag nu kommer ihåg såg ut så här i ackumulerad form och i km.tid:
1 km, 4,04 - 4,04
2 km, 8,16 - 4,08
nu är det jobbigt värre
3 km, 12,38 - 4,13
4 km, 17.01 - 4,15
5 km, 21,35 - 4,19
sen började det på att hända saker framförallt i psyket eftersom jag inte på något sätt fick i mig det syre jag så väl behöver
6 km, 25,53 - 4,19
var tvungen att ta i lite extra eftersom kollegorna hade vätskekontroll
7 km, 30,40 - 4,23
8 km, 35,56 - 4,30
9 km, 41,35 - 4,37
10 km och målgång, 46,11 - 4,37. Konstigt nog är min officiella tid 45,07!!!
Märkligt vad många negativa tankar man kan tänka när det inte riktigt funkar som man vill? Allt från ont i nackan till att fötterna krampar och jag tror även att börsen hann och gå ned rejält en sväng runt 8 km på Drottninggatan. Där var det föresten någon dåre som ansåg att man skulle springa det snabbaste man kunde i 100 meter - ska aldrig mer handla på denna sportkedja!
Bland det jobbigast jag gjort och min leende försvann redan efter 3 km. Slog i alla fall exempelvis Stefan H och hockeytränaren Tommy S. Kollade även in tiderna på andra hundmänniskor som jag såg och kan konstatera att jag slog dessa. Som plåster på min sårade stolthet lyckades jag också va den snabbaste på jobbet. Nu ska jag en tid framöver hålla mig till vad hundarna kan prestera och därmed slipper ni (kanske) läsa om vad jag hittar på - själv.
Avrundar med att ge en jätteeloge till all publik (och det var säkert rekordmånga) som kantade banan och som mer eller mindre hjälper till.
Imorgon blir det sök och då, ska rullen sitta som en smäck ända fram till stigen!
Ha det gott!
tisdag 9 juni 2009
Halvbra
låter ju bra mycket bättre än halvdåligt fast det är samma sak. Men mina känslor ligger nog åt det senare. Idag blev det lite mer systematisk träning av diverse lydnadsmoment. Några går bra och andra går mindre bra.
Vi hade en rolig platsliggning där en kråka av den lite uppkäftiga typen spelade en huvudroll. Hundarna lades och förarna utgick. Vi stannade på lite olika avstånd från 10 till 40 meter. Helt plötsligt kommer nämnda kråka sakta seglandes genom luften och landar knappa 10 meter bakom hundarna. Kråkan hoppar sedan närmare och närmare tills han är ungefär 2 meter bakom hundarna som nu börjat ana att något håller på att hända. Här byter herr eller om det är fru kråka taktik och börjar smyga mot hundarna med bredsidan emot. Därigenom blir det lättare att kunna komma undan om nu någon skulle försöka något. Hundarna, lydiga och väluppfostrade, som dom är ligger kvar men jag skulle ljuga om jag påstår att dom ligger tryggt. Nu är herr/fru svarting bara en halv meter från Tessans rumpa. I detta läge väljer jag att gå fram och berömma henne och den svarte finner det bäst att flyga därifrån. Skönt att denna episod gick bra men historien slutar inte där.
Efter att ha fikat vilket man måste göra och man fått beröm för sina goda bakverk, jodå en viss talang för detta finnes, tänkte jag göra ett långt inkall. Jag sätter Tessan och lommar iväg en 40-50 meter. Tessan hit och hon sätter en väldig fart mot mig. I samma ögonblick dyker denna svarta sak upp igen och lägger sig ungefär en halvmeter ovanför Tessan. Alla meterna är pippin med men ett par meter före mig viker den uppåt och flyger tillbaka och sätter sig på ett stängsel. Vad är det som händer? Ska försöka hålla koll om samma sak händer nästa gång - då ska kameran fram... Och det mest märkliga i denna märkliga upplevelse var att Tessan inte brydde sig ett dugg om vad pippin höll på med.
Igår var vi med om nästan samma sak. Var ute och gick med alla 3 busarna. En 5 meter från cykelbanan sitter mamma med lillebror skata och har kurs i flygteknik. I kursen så ingick att man skulle flyga åt ett håll vilket var framåt. För varje försök så kom lillebror en meter närmare cykelbanan där vi nu stod häpna alla fyra och tog del av spektaklet. Att lillebror hade långt kvar till sitt certifikat är jag den förste att skriva under på. Hur som helst så står vi efter en stund nästan öga mot öga, näbb mot nos eller vad det nu kan heta. Mamma skata fortsatte undervisningen vi, jag och de fyrbenta, fick faktiskt ta och flytta på oss. Vi har nog insett att vi inte kommer att lära oss flyga. Samma sak som idag, ingen hund som var ett dugg intresserade att säga BU eller något annat heller för den delen. Håller vi på att bli gamla kanske?
Åter till idag och sagda träning. Senaste fenomenet på linförighet och fritt följ är att vi aldrig kommer att få läsa i protokollet att Tessan släpar. För att det ska bli möjligt måste jag vara 2 meter längre fram än vad som var fallet idag. Ibland så skulle jag vara glad av att ha en BC som bara plogar...
Apporteringen kommer och är jag bara lite snäll och go så kan den ibland vara kvar i munnen, åtminstone, så länge att man hinner tänka ja. Men sedan förstår man att hon inte förstått - nu heller. Bra ligg och stå enda smolket är att hon bjuder på ligg i tid och otid. Undrar om det hänger ihop med hänryckningens tid eller är det måhända ett muterad variant av svininfluensan?
Nu ska vi kissa kväll och fundera ut något nytt att göra tills i morgon. Kanske kommer det en struts i morgon och springer ikapp med oss, vem vet?
Borsta dom som fäller!
Vi hade en rolig platsliggning där en kråka av den lite uppkäftiga typen spelade en huvudroll. Hundarna lades och förarna utgick. Vi stannade på lite olika avstånd från 10 till 40 meter. Helt plötsligt kommer nämnda kråka sakta seglandes genom luften och landar knappa 10 meter bakom hundarna. Kråkan hoppar sedan närmare och närmare tills han är ungefär 2 meter bakom hundarna som nu börjat ana att något håller på att hända. Här byter herr eller om det är fru kråka taktik och börjar smyga mot hundarna med bredsidan emot. Därigenom blir det lättare att kunna komma undan om nu någon skulle försöka något. Hundarna, lydiga och väluppfostrade, som dom är ligger kvar men jag skulle ljuga om jag påstår att dom ligger tryggt. Nu är herr/fru svarting bara en halv meter från Tessans rumpa. I detta läge väljer jag att gå fram och berömma henne och den svarte finner det bäst att flyga därifrån. Skönt att denna episod gick bra men historien slutar inte där.
Efter att ha fikat vilket man måste göra och man fått beröm för sina goda bakverk, jodå en viss talang för detta finnes, tänkte jag göra ett långt inkall. Jag sätter Tessan och lommar iväg en 40-50 meter. Tessan hit och hon sätter en väldig fart mot mig. I samma ögonblick dyker denna svarta sak upp igen och lägger sig ungefär en halvmeter ovanför Tessan. Alla meterna är pippin med men ett par meter före mig viker den uppåt och flyger tillbaka och sätter sig på ett stängsel. Vad är det som händer? Ska försöka hålla koll om samma sak händer nästa gång - då ska kameran fram... Och det mest märkliga i denna märkliga upplevelse var att Tessan inte brydde sig ett dugg om vad pippin höll på med.
Igår var vi med om nästan samma sak. Var ute och gick med alla 3 busarna. En 5 meter från cykelbanan sitter mamma med lillebror skata och har kurs i flygteknik. I kursen så ingick att man skulle flyga åt ett håll vilket var framåt. För varje försök så kom lillebror en meter närmare cykelbanan där vi nu stod häpna alla fyra och tog del av spektaklet. Att lillebror hade långt kvar till sitt certifikat är jag den förste att skriva under på. Hur som helst så står vi efter en stund nästan öga mot öga, näbb mot nos eller vad det nu kan heta. Mamma skata fortsatte undervisningen vi, jag och de fyrbenta, fick faktiskt ta och flytta på oss. Vi har nog insett att vi inte kommer att lära oss flyga. Samma sak som idag, ingen hund som var ett dugg intresserade att säga BU eller något annat heller för den delen. Håller vi på att bli gamla kanske?
Åter till idag och sagda träning. Senaste fenomenet på linförighet och fritt följ är att vi aldrig kommer att få läsa i protokollet att Tessan släpar. För att det ska bli möjligt måste jag vara 2 meter längre fram än vad som var fallet idag. Ibland så skulle jag vara glad av att ha en BC som bara plogar...
Apporteringen kommer och är jag bara lite snäll och go så kan den ibland vara kvar i munnen, åtminstone, så länge att man hinner tänka ja. Men sedan förstår man att hon inte förstått - nu heller. Bra ligg och stå enda smolket är att hon bjuder på ligg i tid och otid. Undrar om det hänger ihop med hänryckningens tid eller är det måhända ett muterad variant av svininfluensan?
Nu ska vi kissa kväll och fundera ut något nytt att göra tills i morgon. Kanske kommer det en struts i morgon och springer ikapp med oss, vem vet?
Borsta dom som fäller!
lördag 6 juni 2009
Fan va nöjd jag är...
Men åker vi på pisk idag så är man väl snart nere på jorden igen.
Har ingen aning om vad jag gjort under veckan och tänker inte heller fundera över det. Egentligen så vet jag ju men eftersom det är sådant man inte ringer hem om, så låter vi veckan bara passera.
Idag så har vi tränat sök. Vi använde tävlingsrutans första dryga hundra meterna. Själv var jag inne på ett större område men men, det var ett bra tag sedan sist. Denna träning planerades förra lördagsnatten eller om det var söndagsmorgon redan? Nu är det så att vi SKA ut och tävla och då räcker det inte med gullegull utan nu får lilla damen ifråga svara på om det finns kapacitet eller ej. Vill bara passa på att säga att man faktiskt kan tänka riktigt riktigt bra även om man är på kalas för de första 50 åren. Med en lagom mängd av bål, öl, vin, konjak, whiskey och gud vet vad - kan häpnadsväckande nya tankegångar dyka upp...
Dagens övning blev så att vi hade figgar direkt ute i hörnen och ordern var direktbelöning. Det nya var att jag tryckte dit en sökrulle i halsbandet. Detta har vi aldrig haft utom en gång tidigare och då åkte den av omedelbums. Idag så störde den henne en stund sedan var det ok, detta var mitt syfte med dagens övning. Sökarbetet var slarvigt initialt men efter att husse tjuvtränat i karaoke förre helgen så fick man ta i för kung och fosterland så landade vi mer rätt. Figgarna flyttades fram och efter en stund, 3*2 skick senare var det dags att ta nya beslut.
Nu gällde det att få Tessan att använda rullen på avsett sätt. Enligt mina, duktiga, figuranters utsago var det inte svårt att få henne att ta rullen. Att hon sedan hade lite svårt att hålla kvar den kan jag inte klandra henne för, än. Sista skicket var enligt regelboken avseende rullen - är jag nöjd eller är jag nöjd?
Hittade att par saker att hantera framöver. Det viktigaste är att hon ska åtlyda mina rop på henne. Visst kan man tycka att hennes arbete är jättebra då hon inte ger sig på sökslagen - men jag vill inte att hon jobbar sig 50 - 100 meter framåt i rutan. Alltså ett dilemma, hon gör ju rätt men ändå inte. Man kan faktiskt koma in till husse utan figge...
Verkar som om vårt fysiska och psykiska arbete börjar betala sig. Ingen skillnad i tempo eller grunda slag. Visst var det lite varmt och att det blev jobbigt märktes men absolut ingen skillnad i arbetssätt eller så.
Tror aldrig att sökgänget varit så nöjda med arbetet. I bilen sjöng lillhusse att "vi tagit studenten, fy fan vad vi är bra" => detta var precis känslan idag för alla. Jätteroligt!
Provade sedan lite lydnad också och jag får nog äta upp lite av förra inlägget rubrik. Nu var det snarast så att hon var en meter före mig... Hur löser man det? Bra inkall, hopp, läggande och stå. Mindre bra var liggadet. Men, då lillhusse och Nicki körde agility bakom min rygg under liggande var retningen till slut så stor att det bara inte gick att ligga kvar. Omläggning blev det men då var allt som det skulle.
Provade också på att försöka knäcka den samlade skaran med förväntasfulla hundägare i den inofficiella grenen springa snabbt. Att klubben inte kunde låta en utböling som mig vinna var väl ganska klart. Nu är jag inte en dålig förlorare egentligen men eftersom man bl.a bytte tidtagare så verkar det lite oseriöst...skojar bara. Vore väl konstigt om man inte skulle få stryk av sprintrar, läs bc. Nästa gång kan vi ta 100 meter, då tror jag att resultatet skulle bli annorlunda? Hursomhelst grattis till ettan Isi och tvåan Jamie. Tessan gjorde väl ifrån sig tätt följd att Nicki. Tänk vad denna underbara hund fortfarande har att ge...
Nu ska vi se de Svenske tvåla till den Danske. Heja heja!
Klappa din fyrbenta vän, han/hon/det är något alldeles extra!
Har ingen aning om vad jag gjort under veckan och tänker inte heller fundera över det. Egentligen så vet jag ju men eftersom det är sådant man inte ringer hem om, så låter vi veckan bara passera.
Idag så har vi tränat sök. Vi använde tävlingsrutans första dryga hundra meterna. Själv var jag inne på ett större område men men, det var ett bra tag sedan sist. Denna träning planerades förra lördagsnatten eller om det var söndagsmorgon redan? Nu är det så att vi SKA ut och tävla och då räcker det inte med gullegull utan nu får lilla damen ifråga svara på om det finns kapacitet eller ej. Vill bara passa på att säga att man faktiskt kan tänka riktigt riktigt bra även om man är på kalas för de första 50 åren. Med en lagom mängd av bål, öl, vin, konjak, whiskey och gud vet vad - kan häpnadsväckande nya tankegångar dyka upp...
Dagens övning blev så att vi hade figgar direkt ute i hörnen och ordern var direktbelöning. Det nya var att jag tryckte dit en sökrulle i halsbandet. Detta har vi aldrig haft utom en gång tidigare och då åkte den av omedelbums. Idag så störde den henne en stund sedan var det ok, detta var mitt syfte med dagens övning. Sökarbetet var slarvigt initialt men efter att husse tjuvtränat i karaoke förre helgen så fick man ta i för kung och fosterland så landade vi mer rätt. Figgarna flyttades fram och efter en stund, 3*2 skick senare var det dags att ta nya beslut.
Nu gällde det att få Tessan att använda rullen på avsett sätt. Enligt mina, duktiga, figuranters utsago var det inte svårt att få henne att ta rullen. Att hon sedan hade lite svårt att hålla kvar den kan jag inte klandra henne för, än. Sista skicket var enligt regelboken avseende rullen - är jag nöjd eller är jag nöjd?
Hittade att par saker att hantera framöver. Det viktigaste är att hon ska åtlyda mina rop på henne. Visst kan man tycka att hennes arbete är jättebra då hon inte ger sig på sökslagen - men jag vill inte att hon jobbar sig 50 - 100 meter framåt i rutan. Alltså ett dilemma, hon gör ju rätt men ändå inte. Man kan faktiskt koma in till husse utan figge...
Verkar som om vårt fysiska och psykiska arbete börjar betala sig. Ingen skillnad i tempo eller grunda slag. Visst var det lite varmt och att det blev jobbigt märktes men absolut ingen skillnad i arbetssätt eller så.
Tror aldrig att sökgänget varit så nöjda med arbetet. I bilen sjöng lillhusse att "vi tagit studenten, fy fan vad vi är bra" => detta var precis känslan idag för alla. Jätteroligt!
Provade sedan lite lydnad också och jag får nog äta upp lite av förra inlägget rubrik. Nu var det snarast så att hon var en meter före mig... Hur löser man det? Bra inkall, hopp, läggande och stå. Mindre bra var liggadet. Men, då lillhusse och Nicki körde agility bakom min rygg under liggande var retningen till slut så stor att det bara inte gick att ligga kvar. Omläggning blev det men då var allt som det skulle.
Provade också på att försöka knäcka den samlade skaran med förväntasfulla hundägare i den inofficiella grenen springa snabbt. Att klubben inte kunde låta en utböling som mig vinna var väl ganska klart. Nu är jag inte en dålig förlorare egentligen men eftersom man bl.a bytte tidtagare så verkar det lite oseriöst...skojar bara. Vore väl konstigt om man inte skulle få stryk av sprintrar, läs bc. Nästa gång kan vi ta 100 meter, då tror jag att resultatet skulle bli annorlunda? Hursomhelst grattis till ettan Isi och tvåan Jamie. Tessan gjorde väl ifrån sig tätt följd att Nicki. Tänk vad denna underbara hund fortfarande har att ge...
Nu ska vi se de Svenske tvåla till den Danske. Heja heja!
Klappa din fyrbenta vän, han/hon/det är något alldeles extra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
