Gotland!

Hallå där!
Vi lever och frodas men det har blivit väldigt klent med skrivandet ett tag. Men efter en dag i solen är det gott att hoppa in bakom tangentbordet ett stund.

Är det någon som är trött på dåligt väder bör ni slå följe med oss. Sol, sol och åter sol mest hela semestern. Men bad blir det mindre med för vi har frånlandsvind och det är inte en grad över 13 i Östersjön. Men hundarna badade friskt igår och vi kom (till slut) också i idag. Fans inget annat att göra då solen plågat oss en hel dag.

Hade kräftskiva igår - den var väldigt lyckad. Fick gräva fram en kräfta som rymde ur Jamies mun i förmiddags. Hm, att vi missade den?

Som belöning fick hundarna komma ut på springtur idag. Blev kanske en 5 km eller så. Det räcker när det är 25 grader och tryckande. Tur att det finns vatten även på Gotland.

Har kollat raukar och annat kulturellt såsom Visbys ringmur både med och utan hund. Inte en enda känd människa har vi sett förutom herr Uggla men han tillhör ju inte den kategorin som vi räknar som kända, av oss iaf. Kan lova att maten är superbt här på ön, bara så ni vet.


Nu blir det en liten runda med våra 4-benta därefter ska vi lägga vårt strå till stacken för dimman på campingen.

Ha det allra bäst, även om ni inte har kanonväder!

Sparris!

Vardag igen och full fart. Snacka om kontraster gentemot helgen som var.

Metallhybridhund kanske man kan kalla Tessan. Verkar ha slutat att komma metall bakvägen men istället har det börjat komma den andra vägen. Till råga på allt är det rätt stora bitar. 3 gånger kom det tillsammans med matte i eftermiddag och en gång när vi kom hem. Pigg är hon trots allt och tendenserna att knycka mat finns kvar, synd.

Någon som har gett sin hund sparris? Sparris var rådet som matte fick när hon rådfrågade släktens sakkunnige. Tack för att ni bryr er om min lilla galenpanna. Men, hur gör man för att få henne att äta dom? Ska man smörja in dom där långa sakerna med leverpastej eller kanske innehållet i en Kavli skinkost och hoppas att man inte gör en allt för stor apparat av detta? Nej, det är ju Tessan. Av med locket på burken och lägg dom tillsammans med lite hundmat. Om det fungerade? Skojar du, det är ju Tessan! Skulle säkert löst sig att bara ge henne burken men där gick gränsen.

Nu är det bara att hoppas på det bästa. Så länge hon är pigg och vare sig magsaft eller avföringen är missfärgad avvaktar vi med att plåta eländet. Svårt att veta om man gör rätt eller fel?

Nu ligger hon i fåtöljen och sussar. Snart blir det en kvällstur bara lillhusse slocknar någongång. Lite svårt förstås när det är den stora dagen i morgon då han fyller 6 år. Mycket prat om paket och tårta till gästerna osv. Medan man väntar på att John B ska anlända kan man hänga all tvätt. Det blir en del trots att man använder samma kläder när man är med hundarna.

I morgon är det tisdag och när jag gick var det inte ett enda möte inbokat. Å vilken underbar dag som väntar.

Sköt om er och ha det allra bäst!

Framtidsproblem?

En reflektion!

Funderade på hur man ibland uttrycker sig på nätet. Detta sätt (blogg) är en envägskommunikation och ska man bli rätt uppfattad måste man ju vara känd i den bemärkelsen att alla förstår hur man skriver. Här tror jag att det kan bli fel ibland?

Det är svårt att vara saklig och politisk korrekt och oftast använder man mustiga uttryck för att beskriva verkligheten. Ett exempel är att man skriver "hemskt många mallar". Det är inte så att man för den sakens skull menar att de skulle vara dåliga eller så utan att det helt enkelt är så att det är många av dom. Ett annat exempel är att skriva "många skrek år sina hundar". Det betyder bara att flera stycken försökte påverka sina små fyrbenta. Jättebra miljö att träna i. Ett indirekt tack, alltså! Hoppas att du hängde med?

Solen skiner, det är måndag. Visst är livet rätt bra?

Kämpa på!

När vi nu ändå är i farten!

Dagens spektakel handlade om bl.a om uppletande. Kan säga så här: synd att det inte handlar om hur stor ens hund kan göra en vallad ruta. För om det var det som betygssattes tror jag att vi skulle bli svårslagna. Puh! Tessan provade också att leka herre på täppan!

Hur som helst så är jag nöjs med resultatet. Lite sakta in men den lilla ... skötte sig rätt ok, kan jag tycka. Pip och gnäll vid trädet men, det är ju inte det som räknas, eller hur?

Sedan blev det en stund på plan efter att ha rensat bäcken... Finns det ingen som ansvarar för sånt? Är mer än nöjd, måhända att den lilla ... snart lyckats samla ihop till en ny start. Fria följet kommer - tror jag, hopp tränar vi aldrig så, apportering klart gk, inkallning jaa, ligg och stå helt acceptabelt. Hm, detta tål att tänkas på.

Har dessutom studerat varenda bajsruka idag, Mycket metall kan jag lova. Verkar ändå att det hela gått över förväntas. Inget blod och ett allmäntillstånd som lovar gott.

Nickibus var med och snitslade en högreruta. Övertygad om att hon på 20 minuter hann med 10 km, bara sisådär. Bara att hoppas att dom inte lägger ned skogen den kommande veckan.

Laddar inför nästa helg med lillhusse i vagnen, Tråkigt att matte är upptagen på annat håll. På tal om matte så fixade vi till lite extra för hennes lillfräs idag. Såg ut och kändes som att han köpte det nya upplägget med hull och hår. Knepigt det där med hundar som kör med självbelönande (oönskade) beteenden. han gick sedan jävligt bra på planen.

Nu blir det Wipeout. Jyckarna har angjort sina bryggor så att säga. Lite skratt medan dom vilar upp sig efter denna underbara helg.

Campingvärden ligger dåligt till, fortfarande. Hittade inte myntinkastet utan slängde pengarna på annat = Stadium, Snön är ett minne blott och jag har ont i...

Först en puss till min kära, sedan kramar till alla andra.

Sköt om er!

Kavli skinkost!

Då har man tränat hund mest hela dagen. Började med sök vilket fungerade bra fast ett par blindmarkeringar var inte riktigt vad jag önskade. Första var en stor plastpåse som någon galenpanna hängt upp i ett träd, hur tänker man då? Den andra kom när orken började tryta. Markerade i min egen lega men men, ibland får man titta åt ett annat håll...

I övrigt så gick det skitbra = nöjd husse. En annan spännande sak var att hon alltid dök in bakom ett träd när vår hovfotograf gjorde vad han kunde. Kanske missade hon vid något tillfälle, måhända kommer det en eller annan bild via mail vad det lider.

Sedan var det fika med mat. Jodå, vi utvecklar verksamheten. Grillad hamburgare är inte helt fel kan jag lova.

Därefter blev det platsliggning med en jävla massa retrivers. Känns gott att hon låg hela tiden fast det var hund som gick upp, hund som satt, hund som rullade sig och en massa snack bland förarna i tid och otid.

Blev dessutom en del lydnad och, det funkade också. Vad är det som händer?

Men säg den glädje som varar. När det var dags för kvällsmat var det dags för nästa kalldusch. Matte hade lagt sin väst i baksätet. Vad händer med saker som kan ätas i baksätet, jo dom äts upp. Västen låg i hunddelen och snuttetuben fanns i molekyldelar. Bara att hoppas att inga delar finns i Tessans mage...

Men med så många delar jag fick plocka bort kan det inte finnas några fler, hoppas jag. Det visar sig säkert snart.

En kanondag i övrigt och snön fick sig en duvning den också. Har precis ätit en höjdarmåltid och avrundat med sökgodis. Ja, alla vet väl vad det är, annars är det bara att hänga på så får du reda på svaret. Javisst ja, ska skälla ut campingvärden så snart som möjligt. Helvete, inget varmvatten i duschen. Nästan en kriminell handling, eller hur?

Ha nu en bra kväll, det tänker vi ha!

Vårpremiärer!

De första vitsipporna står nu på bordet. Första natten i vagnen är avklarad och häromdagen tog sig minstingarna sitt första dop. Fast vad det gäller det sistnämnda var det med hjälp av två par änder. De tyckte nog att det var rätt kylslaget för de var snabba upp igen och jag har aldrig sett Tessan skakat sig så mycket efter ett bad.

Igår tyckte det lilla problembarnet att frukostbröd som står i baksätet i bilen var helt ok att anstränga sig lite extra för. Då vi återkom efter att ha spanat på några nya sardinburkar, var det bara plast kvar. Hur hon fixade detta vet å sjutton. Kanske är hon som en mus i kroppen och kan trycks ihop sig för att komma igenom trånga passager? Undrar om hon delade med sig? Men känner jag henne rätt så var det en synnerligen bestämd liten dam som satte de andra två på plats.

Sitter nu i världens ände. Inte ens mobilt bredband funkar som det ska här. FAN!

Hoppas hinna med lite sök under dagen. Förre helgen körde vi på ett kalhygge i solskenet. Mycket nöjd med utfallet. Hon verkar vila sig i form. Samma sak hände
under påsk då det var uppletande på programmet. Synd bara att hon inte fungerar i närheten av mig. Hon får vara en kakhund med lite bruksinslag till och från.

Fast hon gör sig bra som sängvärmare nattetid. Hemma har hon en korg att ligga så där är det inga problem. I husvagnen är det omöjligt att hindra henne från att
krypa intill och väl där, är hon som en amöba. Helt omöjlig att flytta på, ungefär som en brottare som klänger sig fast på mattan (läs sängen).

Nu hoppas vi att nätet fungerar såpass länge att bloggen kan uppdateras. Snart läge för frukost för både två- och fyrbenta. Sedan kommer det sökkamrater så jag får pallra mig iväg och göra en utmanande ruta.

Tjillevippen!

Tycker du att det har varit tyst, här?

Det har varit sååååååå mycket att jag inte hunnit med. Allt ifrån galna, bortsprungna hundar (återkommer till det och den senaste jakten i storstan)till annat som är bra mycket viktigare än att skriva här. Hur som helst så lever vi och har hälsan - till och från.

Nu sitter vi och har det gott på västkusten. Vissa åker till fjällen, andra drar åt annat håll, såsom vi. Nu ska det bli bastu med tilltugg och pilsner, inte helt fel.

Har precis varit ute och tjuvtränat rapport uppför, och nedför, ett berg. Gick rätt bra även om det var mest bus och lek. Imorgon planerar vi för sök och eventuellt spår. Träningsläger med andra ord.

Glad påsk till alla och var lite försiktig med äggen, det sägs att man kan bli äggad.

Yes!

Nu verkar det som om en del av mina kroppsliga bekymmer har valt att vandrat vidare. Förhoppningsvis är det som ett virus och att kroppen i och med detta har skaffat motmedel om att utifall detta skulle få för sig att komma på nytt besök.

Långpromenad med hundarna idag. Måste börja på att kurera Tessan som förfaller att ha vistas tillsammans med hundar som bär på saker för mycket. En gren i munnen en halv timme är inte riktigt vad en malle ska hålla på med.

Träffade en domarkollega idag på Bergvik, av alla ställen. Tror till och med att jag antydde ett fortsatt tävlande med det lilla monstret. Hur ska jag nu komma ur detta?

Fast om sanningen ska fram så har jag en stor del av vintern funderat på olika typer av lösningar. Egentligen är jag övertygad om att jag inte vill ut och tävla men ändå finns det en liten låga som förefaller vara outsläcklig, märkligt?

Trevlig helg!

På banan!

Jaha, vart fan har den där jävla skribenten tagit, är det kanske någon som undrat? Faktiskt så har jag själv undrat det efter senaste tidens starka upplevelser.

Livet är att bra konstigt ibland och det är märkligt att jag (fast jag är nog inte ensam?) tar så mycket för givet som hälsa och sådant. Den dag som saker och ting helt plötsligt rör sig i en annan riktning är man rätt oförberedd - och tur är kanske det? För tänk om man både ska planera för sin bortgång och vara med om den, då blir det ju dubbelt jobbigt, eller hur?

Vet att det inte riktigt är detta som ska stå här utan om vad vovvarna är med om. Fast det känns ändå rätt bra att få gå igenom det som hänt genom att skriva om dom. Återkommer till hundarna i slutet av detta inlägg.

Först och främst måste jag skicka ett jättestort tack till alla som på ett eller annat sätt försökt att hjälpa till. Problemet med undertecknad är bara att han tror att han ska klara av allt själv. Fysiska åtkommer behöver ibland en eller annan medicinman/kvinna också. Inte så att jag är rädd för att besöka dessa men när man har ont som fan, tycker synd om sig själv och dippar totalt - så är inte detta ett alternativ. Men det kan det vara nästa gång, i ett mycket tidigare läge!

Nu kommer korthistorien där bara vissa delar av vad som egentligen hände, finns med.

Dag 1
Jippi, jag har vunnit en takbox. Det kan löna sig att vara med på lite jippon. Gott med nötter var det också och ändå bara en handfull. Lägg ett bud på boxen, den kan bli din!

Dag 2
Inget käk idag, bara lite te och vatten. Efter transport till annan ort sade narkosnisse "natti" runt halv 11. Flera timmar senare blev det mackor, saftsoppa och te. Chaufförskan fick också hon förplägnad.

Sedan kom operatören och sa att han hittat en lös benbit. Va, hörde jag rätt? Å inte nog med det så var det fler fel som NÄSTA operation ska råda bot på. Blir man matt eller?

Nu är det kväll och trött är jag och ont i axeln gör det. 1*2, 1*1 och 1*1 i pillerform ska väl få natten att funka. Tog 10 minuter innan en inbyggd medicinboll började blåsa upp sig i magen. Vem har opererat in den?

Dag 3 till dag 7
Under dessa dagar har jag varit i kontakt med sjukvårdupplysningen flera gånger, fått hem mediciner från olika Apotek, svurit, säkert varit otrevlig, besökt akuten, fått både det ena och andra än här än där, gråtit, tillverkat egna medicinska lösningar, varit på väg att skriva testamente, tillbett porslinsguden på ett mycket ovanligt sätt... Ja egentligen vill ni inte veta. Jag har till och med stängt av mig själv för att komma under läkarvård. Fattar inte ens hur det gick till?

Jag kan bara säga att jag hade varit glad över att inte varit på rätt ställe och vunnit den där takboxen. Dom där nötterna var inte bra och har haft en hel del med detta händelseförlopp att göra. Medicinen mot smärta var kända för att orsaka smärta. Va är det för medicin? Nästa gång jag träffar operatören kan det bli så att han får spö. Men, det får kanske vara tills efter nästa operation? Hur skulle det bli annars?

Bara i förbifarten så har jag funderat på ordet akut/akuten. Det är bara att acceptera och gå vidare för min bild av innebörden av det ordet står i skarp kontrast till vad Värmlands län landsting har för bild av samma ord. Bara att gilla läget sålunda. Men hur det kan komma 2 sköterskor, efter 3 timmar, och fråga om varför jag hellre sitter trippelviken på golvet än att lägga mig på en brits övergår väl allt mänskligt. Fan jag ville väl göra det på mitt sätt!

Å när jag nu ändå är igång. Ska det ta 15 minuter för att ta ett blodprov? På 10 minuter har jag i vanliga fall lämnat en halv liter blod på Claratappen. Och det är också landstinget, kan någon förklara?

Dag 8 och 9
Nu är det åt andra hållet. Medcinbollen är borta men det är väldigt gott och läckage av hydralolja, så att säga. Undrar hur lång tid man nu ska springa runt med en extra rulle toapapper i fickan? Kanske finns det Pampers för oss som är lite extra kinkiga?

Idag har jag varit ute med hundarna. Jag klarade av en stund på en upplogad väg i skogen och dom tyckte livet kom åter. Under dom här dagarna har legat omkring mig, lidit med mig, lagt huvudena mot mitt i de stunder jag kunde ta emot deras värme. Under övrig tid har jag inte ens märkt av dom. Bara detta är en märklig upplevelse, vill jag lova. Många tack till mellanhusse som skött hundarna med den ära dessa dagar! Blir att köpa ett extra paket till honom i morgon.

Dag 10 och framåt
Är fortfarande oskrivna kort. Hoppas att orka komma ut en liten stund till i morgon. Är lite osäker på hur kroppen lyckas återställa balansen men tydligen var det viktigt (enligt bipacksedlarna) att sluta ta vissa medikament så fort som möjligt för att undvika framtida beroenden. Huva, värre än droger tydligen...

Det får va det hela för denne gång!

Slö husse!

Hallå alla kamrater!
Jag måste ha fått världens mest inaktiva husse? Visserligen händer det att det blir en och annan tur i skidspåret eller så sätter han (husse) bara på sig joggingskorna. Men hallå, jag vill jobba varenda dag.

Nu har vi (jag och Nicki) hamnat på någon inackordering. Tydligen så tycker husse att det är viktigare att jobba än att hålla på med mig hela dagarna. Fast det är roligt när han dyker upp på lunchen och tar en långpromenad med oss. Tror också att han försöker göra något med mig. Det är en massa ligg, sitt, hit och gud vet vad. Fast Nicki brukar gilla att stoppa i sig en massa snö så fort husse fokuserar på mig. Lite konkurrens alltså.

Vi har rymt också. Ja, från det tilldelade hundrummet på inackorderingen. Varför ska man stanna kvar där husse tycker att vi ska vara. Fast nu har han lärt sig hur han ska göra för att vi inte ska rymma igen, skit också! Tänker inte berätta hur vi gjorde. Tror att han blev fundersam hur vi bar oss åt för att öppna en dörr som går åt fel håll. Det kan han ha.

I morse försökte jag visa honom att mina spåranlag fortfarande är i bästa trim. Visade att jag är noggrann och målmedveten. Vad mer behöver man göra? Fattar han inte ett dyft längre? Måste man fortsätta att vara utåtagerande? Egentligen så är det inte så roligt men då blir det i alla fall fart på honom.

Snart stundar helgen och då blir det säkert något skoj att göra. Kanske hinns det med något extra träningspass men mattes bil behövde visst lite handpåläggning. Undrar vad han menade med det?

Mina bästa hälsningar!
Tessan

Inspektion!

Idag har jag och de två små studerat förhållandena i Karlstad kommuns så kallade hund- och pulkaspår. Istället för att åka dit så föreslår jag att ni alla som läser detta skriver insändare i NWT och VF. På sin höjd så var det lite upptrampat. De skoterspår man kunde se var någon som lekt rommen av sig dock på behörigt avstånd från det så kallade spåret. Kanske har kommunens spårgubbar varit där och haft en roligt stund i skogen?

Nicki fortfarande inte bra. Löper för fulla segel och haltar fortfarande på vänster bak. Dessutom är hon nu stensur på mig, hon ville naturligtvis vara med och springa hon också. Synd att hon inte var med för när de två små liven sprungit av sig den värsta adrenalinet så var hjälpen mer måttfull och då är jag ändå ganska snäll i min beskrivning av detta. Nicki är inte så snabb men hon ger sig aldrig. Utifrån nämnda utveckling blev det inte ett varv utan ett till och ytterligare ett. Undrar om de förstod varför det blev så? Nja, det sista var väl inte ett varv utan ren och skär gristräning när den är som värst. Ser ni bilden framför er där en galen skidåkare jagar två hundar så mycket som bara går? Men som ni vet, allt som inte dödar - härdar!

Nu ligger de iaf så lugnt här på golvet och sträcker ut sig totalt. De ser nästan alldeles oskyldiga ut men de två har ett och annat på sitt samvete. Tessan börjar på att bli dyr i drift eftersom hon väljer att kalasa på både underkläder som exklusiva sportsockor och till råga på allt - är de inte mina. Hoppas att jag kan få mängdrabatt om jag berättar vad hon hittar på när vi väl kommer till affären?

Nu ska det bli ett varmt bad fast det får bara bli en kortis. Man ska ju flänga än hit än dit. Bara att hoppas att man inte hittar ned i diket...

Över och ut!

Årets första!

Hallå där!
Hoppas att allt är bra och att ni inte hunnit bryta alla era nyårslöften redan!

Här är det lagom kallt. Vad sägs om minus 26 grader som termometern visade på när jag lämnade lillhusse på dagis idag? Lite för kallt för mina händer och skidåkning. Fast det finns lösningar på detta. Man kan t.ex börja med att springa några km innan så blir det helt ok att svepa fram i 100 knutar. Riktigt så fort gick det inte häromdagen men med tre dragvilliga hundar längst fram så blev det hemskt kallt.

Idag fick Tessan sig en springtur efter att ha skrämt slag på en granne. Detsamma hände när vi sprang förbi dagiset uppe i backen. men nu har jag en lösning på detta elände. Hittade nämligen det ultimata när vi var och handlade sist. Det finns många trevliga recept som man kan välja på. Så, äntligen kanske jag blir nöjd med det lilla livet...

Nicki har trassel med vänster bak. Vet inte om jag behöver balansera om den men det verkar som en klo har fått sig en törn. Hon får vila några dagar så hoppas vi på det goda läkköttet.

Nej nu blir det inget mera för nu är det betydligt viktigare saker på gång.

Därför säger vi snipp snapp slut!