Jubileum

Det hundrade inlägget!
Som kommer att handla om hund, om människor, om våra tillkortakommanden och en del annat smått och gott. En helt sömnlös natt har gett mig ett otal områden att fundera över - både stort och smått, enkelt och svårt. Jag hoppas att beröra på ett sätt jag inte gjort förut, det är i alla fall min ambition...

Kort tillbakablick
Vi börjar lite försiktigt men en liten betraktelse att det faktiskt nu har blivit 100 gånger som jag, antingen via datorn eller mobilen, försökt att delge dig kära läsare mina tankar, funderingar, åsikter, kunskap etc. etc. Vissa delar har det blivit mindre av än jag tänkte från början, tänker då framförallt på hundkunskap. Men av olika anledningar så har det inte blivit så. Ett av skälen är att det har varit lite roligare att skriva om vad som händer än varför. Ett annat skäl är att jag själv har haft en hel del annat att tänka på och reflektera över. Fler skäl finns men tycker ändå att det blivit ganska bra. Flum? Ja, kanske det, men frågan är om man ens har rätt att tycka det? Återkommer till detta längre fram. Hm, det vet ju varje sann pedagog att man inte ska skjuta saker och ting framför sig men det gör jag i alla fall...

Kort om hundarna
Dom lever och har hälsan båda två. Tessan är som vanligt, dvs mer eller mindre besvärlig hela tiden. Men, väldigt go när hon vill gosa - och det vill hon i allt större utsträckning. Fortfarande behövs en och annan uppsträckning, ibland. Nicki verkar klarat av pardansen bra. Såren läker och det är inga ömma punkter. Ser inget haltande eller att hon håller igen då hon springer, skönt! Pengarna som nu inte gick till någon veterinär la jag på annat istället bland annat på träningsleksaker till Tessan.

Hur gör du?
Handen på hjärtat, om du fick tusen kronor att göra något för, vad skulle du då göra? Egen konsumtion t.ex något extra gott att äta och dricka. Eller skulle du kanske köpa dig lite nya kläder eller något annat du upplever dig att behöva? För inte skulle du väl skänka pengarna till din församling eller till någon organisation som arbetar för alla som inte har det lika enkelt som vi har här i världen? Du behöver inte svara men tänk en stund, det är det enda jag ber om! "Egoism är den enda drivkraften hos människan" var innehållet i ett radioprogram som jag lyssnade på för några år sedan på väg hem från ett domaruppdrag. Mannen, professor någonting, som pratade, hävdade att allt man gör gör man bara för egen vinning.

• Man gör karriär, varför då?
• Man skaffar familj, varför då?
• Man umgås med vänner, varför då?
  
• Man tränar hund, varför då?
• Man skänker pengar till Rädda barnen, varför då?
• Man hjälper någon annan, varför då?
  

Listan kan göras hemskt lång och om du tänker till en stund omkring frågorna ovan, så kan dom faktiskt relateras till individens egoism. Man gör det för det är -, känns -, upplevs bra av en själv! Kommer tillbaka till detta om en liten stund...

"Domeri" inom hundvärlden
Vad är det? Jo, det ger mig rätten att bedöma vad som är rätt eller fel inom en liten, liten, liten del av vår komplexa värld. Ja, även denna värld är komplex precis som den som är utanför och omkring hundvärlden. Men dömer inte alla? Återkommer till detta också!

Att vara domare är ett svårt hedersuppdrag. Man ska kunna vårt regelverk mer eller mindre utantill, man ska vara oberoende av yttre påverkan, man ska ha insikt om hur man kan manipuleras (detta är ett annat ord för påverkas men det låter tuffare, eller hur?), man ska också vara självkritisk och kunna hantera sina starka respektive svaga sidor. Naturligtvis kan listan göras mycket mycket längre än så men det räcker för mina syften just nu! Javisst, jag försöker att påverka och beröra, det skrev jag om redan i första stycken en bit upp. Du måste vara vaksam för vad som händer omkring dig, alla är inte lika ärliga som jag är här...!

Då man dömer använder man sig av en tankemodell som ser ut som en pyramid. Längst upp i pyramiden, där den är som smalast, ligger betyget 10. Allt eftersom man går längre ned i pyramiden sjunker betygen till 9, 8, 7 osv. Samtidigt rymms allt mer "fel". Jag ska ta ett exempel:

• Ett dk (dubbelkommando) kanske medför ett betygsneddrag med 1,5 enhet. Alltstå från 10 till 8,5
• Två dk medför INTE att betygsneddraget blir 3 enheter utan kanske istället 2 till 2,5. Dvs från 10 till 7,5-8
• Tre dk, ja du förstår säkert detta nu

Nu kommer jag till poängen! Detta är vad man som domare ska lära sig och hantera under de uppdrag man har. En annan bit som man också ska hantera är sin syn på prestationen och på individerna - hunden och föraren. Ekipaget som är duktig erhåller bra betyg, ekipaget som har det svårare får ett sämre betyg. Självklart, men hur förhåller man sig till dessa två ytterligheter? Den duktiga berömmer man och "lyfter fram" på alla möjliga sätt, den mindre duktiga kritiseras både i skrift, betyg som vår inställning till dom. Dessutom om vi råkar träffa på detta ekipage några gånger med samma resultat så är det nästan förutbestämt vilket betyg det ska bli och naturligtvis omvänt för det duktiga ekipaget. Eller ännu värre - någon annan ger mig bilden av att detta är ett dåligt eller bra ekipage. Är detta bra? NEJ! Som domare har man inte en aning om vad som gör att en del inte lyckas men vi får inte generalisera på detta sätt. Nu tar vi med oss detta och ger oss in i världen utanför tävlingen...

Att döma andra
Som jag redan tidigare antytt, finns det en värld utanför hundarna. En värld där man jobbar, träffas, umgås, ja överhuvudtaget har sociala relationer med andra människor. Upp med en hand, hur ofta funderar du över ditt sätt att vara, bemöta och tala om andra? Har du någonsin tänkt tanken -hur många människor har jag, genom mitt sätt att vara, sårat idag i ord, handling eller på annat sätt? Hur många var redan dömda (se nu kopplingen till förra stycket) i förtid av dig beroende på att du tagit ställning till vad någon annan förmedlat till dig? Vilken är vår integritet, är vi oberoende och självständiga individer eller (vilket gud förbjude) är det så att vi låter oss manipuleras av kompisar, maka/make, personer med kändisstatus osv. av skäl som vi inte förstår eller uppmärksammar? Vet inte hur du tycker nu men jag hoppas att det är lite småjobbigt för nu ska jag spetsa till det än värre genom att exemplifiera!

Vi skapar 4 personer, Sara, Sixten, Anna och Anders så blir det lite lättare att få till detta.

• Du ska närvara på ett möte med nämnda personer. Sara kommer som vanligt 10 minuter försent. Hur agerar du? Säger - roligt att du kunde komma, eller -kan du aldrig passa tiden.
  
  Varför säger du det ena eller det andra? Är det för att du tycker det är viktigt att passa tiden, har du ett kontrollbehov som störs av att Sara alltid kommer sent eller vad? Hur tror du att Sara tar emot ditt påstående? Blir hon glad, blir hon ledsen eller? Och vad gav dig rätt att döma? Säkerligen har Sara skäl till att hon inte kommer i tid. Har du funderat över att fråga om du kan hjälpa henne på något sätt?
  
  
  
• Alla fyra personerna är på fest. Sixten pratar med Anders om Anna på ett nedslående sätt och raljerar över att kvinnor minsann inte får mycket gjort. Hon gör inte det som hon skulle göra/ha gjort. Anders håller med och Sara sitter tyst och säger ingenting. Varför är det här vanligt och varför kan männen prata som dom gör och varför är Sara tyst? Detta händer händer varje dag och ofta i än värre ordalag vid fester. Hur kan vi tillåta sådant? Varför säger ingen ifrån eller frågar om man kan hjälpa till. Vad handlar det om, makt, könstillhörighet eller vad? Vad gör du?
  

Egoism
Jag säger inte att det tidigare nämnda radioinslaget var rätt, eller för den delen, fel. Vill vi att det ska vara så här eller vill vi ändra på saker och ting? Någon sa att livet är en enda stor kompromiss mellan det man vill och det man kan utifrån den syn du själv har på din omgivning. Är dom bara till för dig eller är vi tillsammans till för varandra? Det finns ett uppenbart svar på denna frågeställning men det finns säkerligen också andra aspekter. Dom andra, alltså dom jag inte träffar och umgås med, ingår inte i det svaret. Dom jag bara träffar ibland ingår väl inte heller? Funderar du så här står du strax där med det inofficiella svaret, JAG är mittpunkten...

Punkt
Nu sätter jag snart punkt för det hundrade inlägget. Det blev mycket om annat än hund men på något sätt hänger det ändå ihop. Jag har påverkat dig oavsett vad du känner. För har du läst ända hit är det ofrånkomligt att dina tankebanor rubbats en aning. Hur känns det?

Hoppas att du har samma inställning till din omgivning som jag försöker att ha, men man måste tänka på det hela tiden...

Jag ler nu för det har känts bra för mig att skriva det jag skrivit. Fast det ligger ju en egoistisk del i det också...

I morgon blir det apellsök, tror jag. Ser fram mot att få träffa de närmast sörjande!

Ge alla en kram, två- som fyrbenta!

Snart

är det jubileum men inte riktigt ännu. Först måste vi ordna detta lilla inlägg. Idag har vi fått omvärdera en del saker. För det första så har jag nu på bild (se bredvid) att Tessan faktiskt kan läsa. Ja, visserligen bara en karta men det kan vara svårt nog.

Nicki är mer eller mindre frisk. Då Tessan hoppade upp på en mur, cirka 1.5 meter hög, dröjde det inte länge förrän Nicki också hoppade upp. Vår lilla dans (Nicki och min) slutade tydligen bra då. Detta får mig att minnas en gång då jag skulle dansa. Tror det var dansen eller om det var låten som hette lambada eller något liknande. För det första så håller jag med Magnus U i denna fråga, dvs "jag dansar aldrig nykter". För det andra så brukar jag inte ens dansa när jag är onykter men i just detta fall frångick jag mina principer. Detta tilltag slutade med en knä på danspartners fot vilket resulterade i sprickor i foten och ont och kryckor och... Skulle tro att det är slutdansat för min del men, man vet ju aldrig...

Att Tessan är en orolig själ har sina sidor. Nu säger jag inte det i någon negativ bemärkelse utan bara som ett konstaterande. Det har inneburit att hon inte alltid får vara lös inomhus. Utan ibland måste hon få hjälp att hålla sig på en plats. Ibland i buren, ibland i koppel och ibland lös. De två förstnämnda är perfekta för då lägger hon sig och sover vilket hon då inte gör om hon är lös. Men vi jobbar på det och idag har hon legat bredvid mig och sovit i köket medans jag sysslade med terapiarbete. Sedan har hon tuggat ben. Därefter var det full rulle på att få igång Nicki för att få till ett race. När hon gick bet med det slog hon in på linjen som jag berättat om ett par dagar. Men vart tar man vägen inomhus för att undgå en frustrerad husse? Jo under sängen såklart. Men jag ropade på Nicki och gosade med henne en stund, vem kom då framkrypandes? Efter detta så kröp Tessan upp i knät då jag försöker skriva detta, så det har blivit flera långa avbrott.

Nej nu är det dags för kvällsmat för de fyrbenta. Själv är jag inne på ost, kex och vatten (vad trodde du?).

Undrar vad som händer då Tessan ska rastas om en stund. Kanske får vi en dag utan dumheter?

Le, ibland är det rätt skoj med det mesta!

Och klappa hundarna!

Tror det går åt rätt håll?

Nicki's skada är bättre idag. Såren har fått en fin hinna över sig och de befarade fickorna verkar ha uteblivit. Tack för hjälpen med att kika på skadorna och medicin A-M! Känns nästan som man borde lägga några kronor till någon lämplig nytta eftersom det förefaller gått bra med min gamla kärlek... Hmm, värst vad sentimental jag gått och blivit. Hur stämmer detta med den syn min omgivning har på mig? Fast, det kan jag gott bjuda på i så fall!

Tränat, har några stycken gjort, resten har mer eller mindre giltiga förfall, idag med skiftande resultat. Det finns hundar som kan ligga plats, åtminstonde en stund - mer än så vill jag inte berätta. Det gick inte att få med den gömda föraren på bild, väntar på nästa generation av fiffiga telefoner. Själv fick jag stå brevid "den lilla" med foten på kopplet. Och tur var väl det för efter 4 sekunder... Det är inte bara Magnus Uggla som är snabb. Men detta var vad vi avslutade med, det finns också en förspel, en bytesaffär och en genväg att berätta om, så luta dig tillbaka och skratta åt det som hände. Själv har mina tårar tagit slut så nu skarattar jag åt eländet också...

Förspel:
Provade en ny taktik idag. Den gick ut på att låta "den lilla", kärt barn har många namn - kanske, träna en stund innan de andra skulle ansluta. Med viss framgång användes blodpudding som belöning. Detta fungerade ett tag sedan inträffade del 2 eller fortsättningen på det som hände härom kvällen. Tänkte, att om jag lägger mig på rygg och ligger tillräckligt länge - kanske hon kommer tillbaka. Nej då inte alls. Tur att den först anlände träningskompisen inte frågade vad jag höll på med. Undrar hur länge de stod och betraktade mig? Taktiken var kass och den kommer nu att stoppas undan i gömmorna.

Bytesaffär:
Fick därefter uppmaningen att leka med ett liknande föremål som det "den lilla" sprang och visade upp för hela omgivningen i gott och väl 20 minuter. Hur som helst så var det jag som nu fick springa runt och visa upp mitt föremål (hallå, vi pratar alltså en hundleksak och inget annat). Till slut så fick vi till någon typ av byteshandel och den upprepade vi en handfull gånger. Vem är det nu som dresserar vem. Ja inte är det jag i alla fall. Fast det är bra om hunden kan komma in med en leksak till husse --> vilket då innebär att man ska köra vidare på den inslagna vägen, eller?

På väg till genväg:
Därefter spred alla ekipagen ut sig över grönytan. Vilken plan alltså, man kan knappt se vad de andra tränar på... Vi gick längst bort och körde sitt, ligg, stanna och en del fot. Och, en del grejer är hyggliga en stund. Vad händer sen då,? Jodå, di gissade rätt - del 3 drog igång. Tycker det är bättre på TV'n då det är en vecka mellan de olika delarna. I mitt fall är det ju bara ett tiotal minuter mellan dom. Då bestämde jag mig för att "gå i sjön..." ja eller till hundbadet då. Där roade sig " den lilla" med att försöka fånga vågorna och hade jag inte stoppat henne så - har hon hållt på ännu.

Genväg:
På väg tillbaka började del 4. Det är ett brett dike mellan stället där jag nu befann mig och där övriga (de andra) tränade. Mellan dessa båda områden är det en bro. Jag går över bron och hunden också men eftersom hon var utan styrning valde jag att springa tillbaka och försöka gömma mig. Detta uppfattas emellertid och varför springa en omväg och ta bron över diket när man kan få ett blött, äckligt gyttjebad på köpet. Där står jag med en hund som är långt ifrån fräsch och fortfande i del 4. Men avsnittet tog som väl var slut.

Att kasta vatten:
Dags för fika. Tackar för goda kakor och goda kakor. Säkert har dom något namn men den ena sorten låg i burk och den andra glömde jag läsa på... En stund till eftertanke och möjlighet att andra lite på dressyrmetoder. Nu blev det inte riktigt så eftersom någon hund inte gillade att vi satt ned och någon snodde runt - runt (del 5). Det mesta går att lösa med att kasta vatten. Går man tillräckligt lång därifrån lär man inte se eller höra eländet, fast det var inte det som åsyftades utan en annan variant -> som fungerade fint.

Dagen höjdpunkt var att det gick att titta på tänder på de hundar som vi prövade på. BRAVO!

Natten nu, måste upp för en viktigt händelse i morgon. Skulle tro att du, kära läsare, faktiskt vet var det är men kanske inte ser det på det sättet...

Ha det allra bäst, snart är det del sex.

Mys med hundarna, det kan de förtjäna, men det finns undantag!

Nu är det bara för mycket!

Roade mig med att flanera på stan tillsammans med båda hundarna igår. På det sättet fick jag motion, solbränna och hundarna fick miljöträning och ovett... Det blev en attans så lång promenad men vädret var ju utmärkt. 13 km till slut... Rätt var det var så började Tessan att halta. Hon kunde inte stödja på höger bak utan hoppade på tre ben. Husse kände och klämde men "icke sa Nicke", kunde han finna något. Så det blev att lyfta/bära henna någon kilometer. Varför händer sånt här när man är som längst från bilen? Undrar om någon lyckades fånga mig på kort? NWT's fototävling är förhoppningsvis avslutad?

En än grundligare genomgång av Tessan visade heller ingen! Vad var det? Dåliga höfter, getingstick eller vad?

Sedan var det dags för kvällspromenad. Inte ett fel på hunden. Men nu kommer det andra fel på hunden. I samband med att en av dom gjorde det stora och att det skulle plockas upp, tappade jag telefonen ur fickan och vart tog den vägen tror du? Nej, faktiskt inte - klarade mig med ett par centimeter. Undrar hur man får ren en telefon från sånt, går det, vill man ha telefonen kvar efter det? Men vad händer istället, jo fanskapet (skatan alltså), smiter. HUR ROLIGT ÄR DET ATT FÖRSÖKA FÅ IN EN HUNDUSLING SOM SPRINGER RUNT OCH DEMONSTRERAR I 15 MINUTER!!!! HAR NI SETT HUR EN VALLHUND KAN GÖRA SÅ VET NI UNGEFÄR HUR DET SÅG UT. Skall, ruscher, morrningar och en massa kampinslag med hjälp av eget koppel. Och inte var det något fel på höger bak heller - fast det nästan var så att jag önskade det! När jag äntligen lyckades övermanna fanskapet och paketera ihop henne, var pulsen och frustrationen på en nivå som säkerligen varenda läkare skulle reagerat på. Sedan blev det buren, på obestämd tid. Konstigt, man blir arg igen bara av att tänka på det!

Ny dag, nya eländen eller som en bakant jag har i hundvärlden brukar säga vid frukosten då vi ses på konferenser emellanåt -"ah, en ny dag med nya möjligheter till nya misslyckanden"! Ute på rastning. Fanskapet gör ifrån sig, helt ok. Vi går en bit och Nicki gör ifrån sig. Nu börjar det...

Då jag ska ta upp skiten gör hon en Tia, ja dansen som som skrev om häromdan. Jag var inte lika skicklig som M.A utan ramlade som en fura, som en klubbad oxe eller vad man nu vill använda för uttryck. Och under mig var det INTE asfalt utan Nicki. Så då blev det att bära knappt 30 kg hund hem. För nu kan inte hon stödja på höger bak... Har känt igenom men kan inte finns något men i detta fallet är jag riktigt orolig. Även om jag är mindre tung än jag har varit så är jag allt för tung för att falla över hennes ben. Räknar med att detta kan sluta med tusenlappar och besök på någon lämplig inrättning.










Här är lite bilder för den som vill kolla lite extra på skadorna. Ser ut som skrapsår med frågan är om de behöver behandling?

Dessutom är det dags att betala månadens räkningar. Nu ler inte ens jag längre...

Uppskatta livets goda stunder, man vet inte när saker förändras till något annat...

Ha det gott!

Igår slogs vi - idag samarbetade vi!

10++
är dagens betyg för det vi tillsammans klarade av. Men troligen räcker det bara till en paket riskakor och en tub räkost...

Vi började som vanligt med att valla av, både Tessan och Nicki var med på detta. Lånade ut Tessan till M.A och hon såg, faktiskt, lite tagen ut efteråt!. Det var tätt med folk i skogen. Efter att ha räknat några gånger blev de 3 tappra kämparna 6 och sedan 9. Och det vet ju alla som håller på sök att nio är för många, sex är något helt annat - så det var tydligen bara 3.

Sedan skulle Tessan (namnet är åter idag men igår var det hunddj****) tränas på att vara lös och inte springa vind för våg. Därför började vi med att själva, på skynket påsatt ifall att..., gå stigen fram och tillbaka. Där träffade vi på en liten sak (bilden) som skulle kunna fungera som lösrulle kanske? Hur som helst så fungerar Lithells alldeles utmärkt, hon lyssnade på husse eller om det var på Lithells? Därefter var det dags för att jobba. En fig på varje sida och jag tänkte skicka höger men Tessan visade vänster så jag köpte detta val. Klockrent, till och med rulle in på stigen, perfekt påvis och belöning (ja, Lithells igen) till liggande hund. Sedan tog vi med oss fig tillbaka till stigen och, Tessan var lös utan att dra...

Andra skicket var något tveksamt först men sedan blev det kanon. Då hon markerat tog hon en tokig väg (genaste naturligtvis) tillbaka. Hon trillade ned i bäcken men släppte inte rullen. Bra påvis igen och sedvanlig avslut. Även här tog vi fig med tillbaka.

Tredje skicket likdant som första , fjärde lika som andra men här provade jag en mer flygande start. Satt Tessan på stigen och under kommando, kallade på henne och visade henne ut. Tror du det funkade? Javisst!

Och på samma sätt genomfördes femte och sjätte skicket. Det anda som hände var att jag tappade komradion. Tur att man kan köra Call... och att man har lite hörsel kvar.

Sammanfattning
Lös hund hela tiden som kunde styras. Bra och djupa skick samt perfekta påvisningar. Det enda att ta med sig är att inte prata med henne förrän hon är tillbaka på stigen, i annat fall släpper hon rullen.

Sedan var det dags för en BC, ja alternativet till BC alltså. Han gick bra. Betyg 10.

Sedan kom Tia som borde haft tio men matte var hård så 1,5 poäng försvann på att tia ville till mig. Var visst lite olydnad som drog ned. Matte fick inte stopp på vovven men vovven löste sin uppgift. Hmm, svårt att betygsätta. Vi hade faktiskt en sådan på tävlingen. Denna klippte en fig 200 meter ut. Har hunden gjort fel eller rätt? Betygsneddrag för ogenomsökt och för olydnad men, gjorde hunden rätt eller fel?

Därefter var det Wendy. Jättebra första skicket men sen blev det lite dålig attityd till självständigt arbete. Betyg 0 tyckte matte men det borde varit ett godkänt betyg, tycker jag.

Avslutade med Nicki! Inte ett rätt... Hon fattade nada och letade saker istället. Hon letade runt M.A med brydde sig inte alls om henne. Till slut så fick vi lite reaktion och vad blev det då? Jo, en skallmarkör... Det blir nog inte så många fler möjligheter för denna dam.

Vi avslutade med att sedvanlig fika utan godis men med melon. Nästa helg försöker vi igen. Kom att tänka på den gamla dängan med nationalteatern, någon som kommer ihåg den. Acrylamid var en annan sak vi nu kommer ihåg. Tack till Peter!

Sedan blev det en del skratt, varför då? Jo, vi fick se en lustig dans. Vet ej riktigt vad den heter men det är något med trassel eller var det snärjd?

Lätt att le när man lyckas, Var snäll mot hundarna - ibland gör dom en stolta!

På spaning i Sunne!

Man får passa på möjligheterna till miljöträning. Tessan gillade mest att spana ut över vattnet men det fanns 2 ander en bit och det var nog det som var det viktiga. Ska nu så om man kan få en god sallad i staden. Vi hörs!

Stel som en staty!

Tessan kollar in en av figurerna i stadsträdgården i Örebro efter att husse träffat doktorn som inte visste vad som ska göras. Slutade med en spruta och troligen en ny operation. Hur kul är det på en skala... Ont hör det men vi ska försöka träna nu med de närmast sörjande... Go och gla, klappa hundarna också

Ja, då sitter man där igen...

och ska summera dagens händelser. Eftersom jag bara kissat tidig morgon och gått en sen långpromenad med hundarna, så ...

Tessan:
Ingen aning om vad hon gjort eller inte gjort idag mer än att hon passade på att käka upp en hel chokladkaka innehållande Marianne. Så nu går hon väl och avlider det" kräket", fast jag inte ens är arg på henne just nu. Vilket antiklimax...

Nicki:
Inte heller i detta fall någon aning om någonting men hon kryper säkert ned under täcket om en liten stund.

Söktävlingen:
Ömsom vin, ömsom vatten. Har upptäck att enkla (korta) figuranter kan förstöra för vem som helst. Ska det vara så attans svårt att lita på sin hund? Då det gäller planlydnaden fick jag ta del av ett bra framåtsändande. Ingen "ståpäls" men full pott blev det. Kollegan tyckte inte det, säkert med all rätt.

Livet:
Tja, helt okey idag men i morgon kommer jag att bli svett.

Obesvarat:
Barns förhållande till att hantera nattliv?

• Hm, vi har väl alla, mer eller mindre, behövt lite hjälp med att hitta rätt
• Hellre får Frölunda vinna SM-guld än att det händer igen

Stökiga hundar!

• Vad gnäller vi om? Det finns de som verkligen har problem
• Det är kanske dåliga träning ibland...

Nu lägger vi oss ned och inväntar... morgondagen. Finns en risk (eller möjlighet) att vi går off-line under en tid framöver (stor del av veckan). Men, om gud vill och om maskinerna håller/fungerar, är vi måhända tillbaka om ett tag.

Le (det gör jag, även när jag springer) och glöm inte hundarna!

Inget att förtälja!

Idag är det rena rama semestern. Inget förståndigt med hundarna med andra ord. Fast "Skatan"/Tessan har fått lite mer rörelsefrihet inomhus. Hon fyller 11, så det är kanske på tiden... Hon firade det med att lägga beslag på husses favofåtölj...

Nu får vi lägga lite energi på barn/ungdom/vuxen som inte riktigt vet om sin begränsning. Någon annan som har/har haft barn, som överskattar sin förmåga till nattliv? Någon som kommer ihåg kampanjen (se bild)? Lite svårt att le just nu men det brukar ordna sig.

I morgon ska jag döma sök, det blir intressant...

Var snäll mot hundarna!

Snart så är det vinter!

Och då ska man ha hundar som drar. För att få en hund att dra kan man ju alltid börja med att löpträna. det har vi gjort idag (läs i förmiddags). För att få den rätta vinterkänslan ska vädret vara lite småbesvärligt, eller hur? För oss innebar det idag att efter cirka 25 meter började det att regna. För varje ny kilometer ökade regnandet till det dubbla. När jag efter ett gott antal km slutade var det med andra ord skyfall. Till min tröst insåg jag att det inte är skyfall så ofta på vintern, vilket gav mig ytterligare ett skäl att ÄLSKA vintern.

Hur gick det då?
Ja Nicki knäckte jag efter lite drygt 3 kilometer men hon fortsätter att springa, dock är det inte så mycket drag då, utan mest "ute och springer", om DU förstår vad jag menar. "Skatan" (Tessan alltså) överraskade mig på ett positivt sätt idag. Lite drygt 2 km uppförde hon sig som en riktigt (drag) hund. Det var till och med så att jag fick hålla igen då det faktiskt gick så fort att jag, möjligtvis, skulle kunna krokna i slutet. Låg nog på 3,30 tempo/km och det klarar jag inte så många km. Men säg den lycka som varar, hon kom på att det var mycket roligare att kampa med husse genom att hänga i linan och låta husse dra...

Efter detta var det bara tråkiga korta promenader utan träning av andra typer. Husse roade sig med att lämna plasma och att fördjupa sig i fröken (tror jag att hon numer är) Läckbergs senaste, Sjöjungfrun. Hon börjar på att bli rätt förutsägbar. Någon dör, sedan dör någon mer, kvinnorna i boken gnäller på både det ena och andra och männen, kan vara bra att ha ibland... och som den röda tråd ligger det någon oförrätt som drabbat någon för länge länge sedan. Ofta är det hemskt tragiska upplevelser och trasiga människor som allt utgår från. Men, hon är fortfarande hörvärd (eller läsvärd). Har du inte provat på ljudbok så rekommenderar jag denna bokform. Man kan enkelt trolla bort en bilresa på ett par tre timmar.

I möra får vi se om/vad det blir. Kanske korv- eller varför inte blodpuddingmetoden. Snart har jag måhända lite hyfs på henne.

I'll be back!

Cheese, och lite klapp på hundarna - tack!

Tjuvträning igen!

Det ser bra ut, namnet på väg tillbaka!
Idag har det blivit hårdkörning på en massa olika saker, allt från stanna kvar till olika typer av inkallning och ställande, sittande och läggande på avstånd samt när ingen såg det - apportering. Det gick riktigt, riktigt bra även om vi tyvärr störde Jamie ett flertal tillfällen, Tia vid ett tillfälle. Hoppas att ni som blev drabbade har lite överseende med den lilla rackarens "frispel". Men hon drar ju bara förbi (mer eller mindre) och återkommer till mig... Ber i alla fall om ursäkt för att vi har så dålig diciplin, än så länge...

Undrar hur det sett ut om man inte skrämt iväg typ 200 stycken kanadagäss som tyckte att platsen tillhörde dom?

Dags att vila en aning, i morgon har jag fullt upp med både det ena och det andra. Ska springa en del och om jag hinner, ska jag lämna plasma också. Men det är väl som vanligt, det man vill hinna - hinner man.

Le, det känns rätt skönt och så glömmer vi inte att klappa de hundar som förtjänar det!

Kollar andra djur

Tessan har ledigt från husse som tittar på andra djur. Undrar om hon fattar vinken?

NY INFO!
Om du läser det första ordet i meningen ovan så har tydligen "skatan" fått tillbaka sitt namn. Det var kanske bra att vara ifrån varandra ett litet tag. Vi får se vad hon heter sen när hon kissat kväll...

En sån dag!

Morgon och kväll!
Ja, nu skriver man för andra gången idag, till och med tredje eftersom jag skrev en kommentar till morgonens inlägg förut.

En händelserik dag där man slits mellan hopp och förtvivlan. Hm, ibland blir skrivningen mer dramatiskt än vad det var avsett fast å andra sidan är den inte alltid så dramatiskt som den skulle behöva vara. Vilket då medför att man kanske måste fundera på hur det nu är i detta fall?

Hur det nu än månne vara med det så har det varit sökträning idag. "GÖRSKOJ"! Regnade det? Det går bra för gänget nu, bara bra betyg för hundarnas arbeten. Här är dagens betyg, 9-10-?-9,5-9-9. Fast då är inte hänsyn taget till att vi kanske borde utgå från ett lägreklass-upplägg. Var och en sätter ju betyg utifrån det man tränar på, tror jag?

Jättebra arbete av alla hundar, tycker jag! Även av min, nästan så jag kan tänka mig att ta tillbaka "skatans" riktiga namn. Men jag avvaktar några dagar först...

Hur stor är sannolikheten att man, mer eller mindre, får 6 när det är sök? Vet inte vilken gång i ordningen det nu blev så här igen men det kanske är något magiskt. Men det innebär samtidigt att man väga sina funderingar utifrån hur andra hundar jobbar så - för mig är det helt ok med 6. På tal om (vitsigt va (tal)?) om sex så ska man tydligen ligga på apparaten... Undrar hur en utomstående uppfattar vad som här skrivs?

Själv jobbade vi med att ha vardagslydnad i skogen. Fungerade bra, kanske mest tack vare blodpudding men tror också att våra dispyter och handgemäng bidragit en del. Sökarbetet ganska bra, lite grunda slag till och från men då hon borde vara trött och "fuska", sista figgen, drog hon till med typ 100 meter rakt ut... Påviset är alltid kanon, kan man inte tävla bara i påvis? Tror att vi skulle klara oss bra i SM avseende denna del. Rullen kommer inte med in till stigen men en viss utveckling kan skönjas. Har säkert glömt en del då jag nu är attans så trött men det får vi komplettera med i morgon.

På tal om sök så drog vi upp lite delar om det tänkta lägret. Passa på att skicka ut detta till hemmaklubbens ekipage men, det visade sig att klubben har bjudit in en föreläsare denna helg så man tackade nej. Men fick också förslag på folk från Hällefors och Hammarö. I värsta fall får vi köra själva...

I morgon gör vi det, va?

Klappa hundarna också!

Äntligen igång igen!

Hallå där!
Nu är vi tillbaka i etern igen. Även om det går att skicka från mobilen så blir det en väldigt massa knappande, så det lämpar sig bara för korta inslag.

Under tiden för datorstrulet så har det hänt så mycket att jag totalt glömt av det mesta. Eller rättare sagt, det har inträffat lite tråkigheter de senaste dagarna så jag är helt fokuserad på dessa nu (och inte det som hänt tidigare alltså). Min lilla "skata" har, förhoppningsvis för tillfället, en attityd som INTE kan accepteras. Att hon tidigare jagat och gjort utfall mot både ditten och datten är en sak men, när hon nu försöker fullfölja med uppenbart syfte är hon långt utanför mina sociala ramar. Att jag i denna fråga har en lapp i mitt skrivbord skriven 1 vecka efter hemkomst (november 2007) som beskriver just denna utveckling, känns!

Vad finns det då för alternativ?

• En ytterlighet är att sätta henna på första bästa transport tillbaka till uppfödaren, så är jag av med problemet...
• En annan ytterlighet är att försöka jobba med detta problem. Vilket innebär mer arbete än jag idag har tid eller lust att lägga på detta...

Så var det med det. Vi får väl se vad som händer i söket idag. Inget beslut är taget men jag gillar inte att skjuta upp saker och ting även om det faktiskt i vissa fall, är bra att inte rusa åstad. Tror att datum för beslut får bli 1-års dagen vilket ligger en dryg månad fram.

En sak som slog mig just nu är att Nicki faktiskt slutat med att vara den som ska vara först fram till allt i både positiv och negativ bemärkelse. "skatan" har faktiskt tagit den rollen oavsett om jag varit "beredd" eller ej (upptagen i telefon eller liknande). Alla händelser har inträffat när både varit med och varit tillsammans. Är det så att denna nya rollfördelning påverkat de olika händelserna? Vad innebär det i så fall i ett längre perspektiv? Hm, gillar inte detta heller då det har andra konsekvenser i beredskap.

? tänker?

Får testa och se vad som händer då "skatan" är ensam med mig...

Ska försöka provocera fram beteendena för att visa att det inte är acceptabelt. Så nu har man väl en strykrädd hund snart? Här kan man tycka vad du vill men "mjuk" uppfostran har inte gett önskvärt resultat. Så vad har jag för val?

Lämna gärna synpunkter! Känner att man är lite i affekt så att man därigenom kanske tänker lite snävt...

Nej nu ska vi vara lite mer positiva. Ska bli roligt att köra sök idag. Kommer säkert att få se flera bra prestationer av hundar som inte, som min, strular. Man fylls faktiskt med bra energi av att se andras hundar lyckas. Tänkte träna på att ha (fortfarande) "skatan" lös på stigen som en övning. Detta var något vi pratade om i förra veckan. Sedan blir det nog lite baklänges idag. Det är ju viktigt att hon lyckas med något också...

Ha det gott och klappa era hundar!

Meningen med livet!

Tessan har efter moget övervägande insett att allt handlar inte om sök. Lägg märke till att hon faktiskt inte får plats i trappen men ska ändå ligga där. Snart kanske hon hamnar på Blocket om hon inte byter stil. Vi har haft en större meningsskiljaktighet idag om hur man ska hantera sin omgivning... Tyvärr finns det bara förlorare i denna dispyt. Har tidigare varit inne på akvariefiskar vilket även vår gamle kamrat Lorentz höll på med... Kan inte heller hota med att ta kulorna... Tränar nog Nicki på söndag i stället och låter skatan vara. Nej nu får det bli skaldjur och dryck. Ha det gott därute...

Sök- och grundträning!

Hårdkörning på ordning i skogen och på fysik. Hoppas att vi kommer online snart men det finns även annat som tar tid... Ha det allra bäst!

Säsongsstart!

Då är vi igång, äntligen. Tessan förstod nog inte hur detta skulle gå till, se bild. Att hon dessutom tog ett nappatag i byxor och min rumpa syns inte men...det kändes kan jag intyga. Kanske är vi online i kväll. Ha det allra bäst...

Vi dras fortfarande med INGEN dator!

Allt som man skulle vilja skriva om hund äts nu upp av all tid man måste lägga på att fixa datorn. Undrar om man kommer ihåg allt som hundarna hittat på... Ha det allra bäst under tiden!