Full fart framåt!

Äntligen är det vinter och även i solstaden finns det snö så det räcker. Visserligen kommer det att sjunka ihop en del i och med att det är såpass kallt men det håller nog ett tag till.

Faktiskt så är det lite för mycket för att åka opreparerat men om man åker på samma ställe så bli det bra efter ett antal turer. Hundarna fick gå i trespann igår och när vi testade att köra obanat fick de verkligen ta i. Alla gjorde ett bra jobb och det var faktiskt så att sprintern gjorde det bästa jobbet. Enda problemet är att man får hålla koll på vart plupparna kommer så man inte åker på dom. Glidet blir väsentligt sämre då...

Har även varit ute och kutat lite. Tyvärr orkar jag inte hålla samma fart då vilket Tessan är snabb att utnyttja till andra galna saker (om detta kan man läsa i tidigare bloggar).

Nu stundar det träningsläger på annan ort och hur det står till med snötillgången där får vi se då vi kommer dit. Hittar man bara en golfbana så... Sök blir det säkert tillfälle till också. Ska bli spännande att försöka hitta några nya rutor att finna figgar i.

Detta är kanske (man kan ju blogga från mobilen också!) årets sista inlägg. Och till alla som tagit del av tidigare inlägg och av detta, önskar vi ett gott slut på 2009 och ett gott nytt 2010! Personligen är jag övertygad om att det blir det bästa året någonsin.

Ta det lugnt därute men ta i som fan för att uppnå era drömmar och mål!

I kallaste laget

tyckte Tessans vänstra baktass att det var idag. Minus 16 visade termometern på. Tror att det var första gången hon lyft på tassarna i lite köldkramp såvitt jag kommer ihåg. Fast, det är säkert bara ett mått på hur långsamt dagens promenad var. Har ju gett mig den på att jag ska kunna gå med tre hundar som inte ska fram till allt och alla. Är det inte påbyltade frusna marsianer så är det kissfläckar som killen i gänget fortfarande anser vara viktiga. Det blir många stopp och stillastående i flera minuter innan trion kommer ihåg att vi faktiskt är fyra som är ute - TILLSAMMANS.

Dagens goda gärning stod jag själv för. Det var tre skator som var allt annat än snälla mot en fjärde. Liggandes på rygg är det väldigt svårt att värja sig mot hackande rasfränder. En hackade på magen, en från sidan mot bröstet och den tredje mot huvudet. Orkade inte se på för det var nog bara en fråga om sekunder innan det var slut. Så då läste jag lusen av dom, ivrigt påhejade av de fyrfota. Bara att hålla tummarna för ett lyckligt slut och då menar jag inte slut i den bemärkelsen.

Söndagen bjöd på lätt snöfall och en hel del minusgrader. Perfekt för sök alltså. Platsen var beläggen mitt i en orienteringsbana och de tar inte heller vinterupphåll. Passade på att snitsla upp banan innan de andra anslöt och det gick lite väl fort för rutan blev lite sned, sett ur mänskliga vinklar, men väldigt varm blev jag. Egentligen är det lite konstigt det där med raka stigar, rak startlinje och parallella ytterkanter. I naturen finns det inga sådana företeelser utan bara när vi människor kommer på saker och ting, visst är det märkligt?

Det blev en bra och i viss mån utslagsgivande ruta. Höger sida var flack i början och lite böljande i slutet med utförsskick. Vänster sida var uppförskick initialt och mer flack i slutet. Sökstigen började på en stig men vek efterhand av till vänster varvid ett nytt problem skulle kunna uppstå då den egentliga stigen var tvungen att passeras av hundarna. Och det var lite knepigt för några av de fyrfota. Finfina gömmor både i skrevor och under en risig gran i en klipphylla. Det var en viss fördel att ha god spänst och lite klurighet således vilket gällde både för hund som för människa.

Först ut var en svart fartfantom som jobbade väldigt mycket på första figgen. Men eftersom det finns ork så blev inte det några problem. Sedan kom det en svartis till som även han löste sina uppgifter med bravur. Fjärd ut var sprintern. Även han löste sina uppgifter som sig bör. Han har fått en mental styrka utav mina ensidiga sätt att träna just den biten. Alltså alla hundar kan springa en stund men man ska kunna göra det också när det bär emot. Det är nog bra att få löp- och skidpass som är över timmen någon/några gånger i veckan? Avslutningsvis var det siffervovven, Hon fixade också arbetet på ett bra sätt fast bara hon fick göra ifrån sig.

Nejdå, jag har inte glömt Tessan. Hon gick ut som trea idag och blir att mer lik en bergsget vad det gäller att ta sig fram i besvärlig terräng. Att hon dessutom har lämnat 90 % av all päls i boställena, får henne att se bedrövligt ynklig ut. Gick idag tillbaka till att göra påvis lite till och från. Nu finns farten och viljan att göra jobbet. Nästan rena rama border-söket...

Är väldigt glad över att hon har lämnat problemen, som fanns tidigare i höstas, att gå ut på slagen. Lydnaden fungerar bra och hon är supertänd på att få visa vart figgen finns. Rullen sitter där den ska, hela vägen fram till snuttetuben. Kanske var hon lite tidig att ta rullen vid något tillfälle men det tror jag vi kan fixa om vi ger henne en korvbit innan hon ska ta rullen?

Varning! Passa er för att ställa upp som flyende figurant. För mig innebar det ett ofrivilligt närbesök i undervegetationen. Förbannat vad ont det gjorde men snälla, berätta inte det för någon.

Alltså är vi mycket nöjda med vår insats idag. Sedan var det dags för fika. Eftersom vi alla drogs med kalla tår och fingrar blev det en liten brasa. Men, det var inte helt enkelt att få fart på den trots fusk (läs T-röd). Men det tog sig efterhand och det gick till och med att värma lussebullar vid den.

I morgon ska jag försöka hinna få till ett distanspass för de 4-benta. Har inhandlat lite hakar och använt lite tid att knyta och få till rätta längderna. Kan tyckas vara enkelt att köra tre-spann men då får inte linorna ställa till det. Så det blir spännande och se om jag hittat rätt för dom. Nicki har det mentala att göra det hon ska men är inte längre den som drar. Tessan drar gärna men får ibland problem med att det finns hundar i baken på henne och hon hinner faktiskt med att både dra och hitta på allsköns upptåg med ALLT. Jamie är väldigt duktig att jaga bakom de andra men behöver få känna att han är med. Alltså inte helt enkelt att ha rätt längd och placering av de små liven.

Men jag måste också en gång för alla avliva myten och att det är fusk och så enkelt att ha en eller flera hundar som drar en. Tempot blir högre när man har hjälp och det känner man verkligen av därbak. Jag brukar alltid erbjuda de som kommer med obefogade kommentarer att prova på men det är få som vågat. Lånade ut "grisen", en tidigare hund, en gång till en kompis. Det slutade med en visit i terrängen då banan svängde vänster men inte kompisen...

Oops, nu är det dan före dan före dopparedan, dags att sussa en stund. Granen är klädd och livet blir så bra som man gör det till!

Hej på er!

Tidig julklapp!

Det snöar!

När man vaknade upp i morse i det södra boendet var det bara blask och blött. Knappast ens en enda liten ynka cm. Under resan till det norra boendet väcktes små förhoppningar om att det kanske skulle kunna gå. Två blöta centimetrar är dock i allra minsta laget för att kunna få en åktur på, såvida man inte tänker sig vattenskidor då. Funderade en stund innan jag tog veckans beslut...

Ut i skrubben och valde skidpar med omsorg. I detta blev det då ett par riktiga cross-skidor med utomordentligt stenhårda belag som klarar av stenslipning. Stavarna fick bli Excel men det var nära att det blev Swix. Skillnaden är inte stor men eftersom jag inte avsåg att staka, ja ni vet väl vid det här laget det där om den trasiga axeln, fick det bli de lättaste. Vart är pjäxorna och kom jag ihåg att laga dom? Nu började jag verkligen fundera på om man skulle kunna fullfölja min tidigare beslutsavsikt?

Efter idog letande fann jag pjäxorna tillsammans med en väst... fattar inte riktigt hur jag tänkte då? Fram med specialvallan och efter ytterligare 2 minuter var materialet fit-for-fight. Samlade sedan ihop selar, linor och tre hundar i olika stadier. En som visste vad som komma skulle, en som fatta ingenting och en som hade gått och lagt sig!

I med hela härligheten i bilen och upp på 63:an. Vad möter oss då där? Jo, ett vinterlandskap... bara 400 meter hemifrån. Snö på träden och plogvallar efter vägen. Det ska nog gå att åka skidor idag. Väl framme var det vinter med nollgradigt, snö överallt dock bara 5 cm. Fast det räcker.

Fram med skidor och stavar, hundarna ska selas och VÄNTA på att få åka. Där var vi inte riktigt överens om turordningen kan jag säga. När jag skulle sätta skidorna på fötterna tyckte sprintern att det var dags att springa. Om jag inte varit en ängel skulle jag ha svurit! Dock lyckades vi till slut göra sakerna i rätt ordning och skulle iväg, då visade det sig att Tessan och Nicki inte satt fast utan de drog iväg i 190 knyck. Tur för mig att sprintern vill till dom för stopp på dom gick det inte att få.

Till slut var alla hundarna på rätt ställe och färden började att arta sig. Efter ett backkrön gick Tessan på öronen men kom upp igen innan hon blev manglad. Vi susade framåt i god fart. Höger, vänster, sakta, stanna och framåt är bra kommandon att använda sig av om ens hundar kan dessa. Och det kan dom, i vanliga fall. Idag kunde inte någon av dom ett enda kommando. Jo, Nicki är väl lite undantagen men om två gör fel och en gör rätt så blir det fel likt förbaskat. När jag sa sakta så ökade dom, när jag sa vänster så blev det höger, då sa jag höger (tänkte att jag skulle vara listig) men då blev det sakta, PUH!

Med jämna mellanrum så upptäckte jag att antalet stenar och grus på en golfbana vida överstiger det man tror. Tur att jag hade rätt skidor på mig. Efter en tre km eller så när Tessans kumpaner började bli något slitna började hennes gamla olater igen. Att springa runt och bita i sele och linor var tydligen väldans roligt. Det mest märkliga var att hon drog lika mycket i alla fall, hur det nu gick till?

Sedan var det dags för säsongens första vurpa. Detta beroende på att en av hundarna, gissa vem, fick för sig att man skulle springa ut till höger och runda trädet på högra sidan. Att resten av ekipaget var 5 meter till väster om detta träd, fanns tydligen inte med i denna situation. Så därför slutade detta med att jag fick syna gräset/gruset lite närmare. Inte så roligt som det skulle kunna vara.

Sedan flöt det på en bra stund och alla tre fick jobba och slita med dököttet därbak. Visserligen jobbar jag på med benen men då snötäcket var rätt tunt så är det lite svårt att få till den rätta farten. Sedan blev det mer bita i linor av Tessan, sprintern fick för sig att springa bakom eller vinkelrätt ut på vänster sida. Därför fick han gå om grundkurs 1A, vilken innebär att man får springa mitt mellan skidorna och föraren håller i selen. Denna repetition funkade bra och efter en knapp kilometer få han diplom för uppförandet och släpptes fram i besättningen igen.

Har inte riktig kläm på hur långt det blev men om jag skriver 12 km så har jag inte tagit till i överkant i alla fall. Efter avslutad tur fick hundarna en stund att leka och busa med varandra. Inte var dom trötta inte. Jo kanske något för sprintern kom inte ikapp Tessan. Därefter så tyckte Nicki att Tessan skulle hålla sig på mattan. Det innebar att så fort Tessan skulle försöka att springa iväg så trollade Nicki omkull henne igen. Sprinten stod och såg på och fatta nog ingenting men han höll sig på behörigt avstånd till tjejernas lilla batalj.

Sedan skulle vi åka hem och alla hoppade in i bilen utom... den där förbannade jävla kossan. Därför fick jag nu ett löppass också. Undrar om jag trodde att jag skulle kunna springa ikapp fanskapet? Fick säkert ett par kilometers extra träning men inte kom jag ikapp det satans kräket inte. Va gör man, slängde bilnycklarna på henne men träffa gjorde jag inte. Hur skoj är det att leta bilnycklar i 5 cm snö? 10 minuter senare och med upphittade nycklar bestämde jag mig för att åka utan hund. Så därför åkte jag...

Pulsen var nog en bra bit över 300.. meter när jag stannade och då passade det att komma. Ska nu åka till den lokala vapenhandlaren och införskaffa gummikulor i den händelse att nästa demonstration också går över styr. Arrgh!

Men nu är vi hemma och julefriden har lagt sig över hundarna som sover lite här och där för tillfället. Bara för att... ska jag klippa deras klor, ta tandsten och rensa öronen och ve den - som sätter sig till motvärn då!

Snöar fortfarande!

Pax vobiscum!

Snart

är vintern här om man ska tro meteorologerna. Kallare luft har tagit ned från nordligare platser och måhända kan det också bli lite vitt så att man kan få ta fram skidorna?

Annars har det varit lite dåligt med träning för husse ett tag. Någon skit i halsen som medför låg aktivitet avseende flås. Därför var nog Tessan väldigt glad över att få åka på sök igår.

Rena rama border-söket blev det. Ut-in, ut-in om och om igen. Har väl aldrig sett sådan speed på henne. Brydde sig inte ens att välja synretningen på andra sidan. Snuttetub och en liten korvabit är tydligen melodin. Ja det fanns inte något att klaga på. Om jag förstod rätt var även de andra kamraterna nöjda med sina hundars prestationer.

Efter avslutad träning för hundarna var det även träning för hussar och mattor. Stark som svag saft stod uppdukat. Tillbehör i form av russin, pepparkakor, ost, lussekatter, sockerkaka och lite till hade husse i huset plockat fram. Så det var bara att luta sig tillbaka och njuta... tack tack!

Sen blev det söndag och närmaste golfbana skulle inspekteras. Först blev det uppletande i uppförsbacke. Funkade ganska bra för Tessan även om hon var in och störde sin buskompis. Bus var det han roade sig med med sin matte. Fast jag tror att han lärde sig mer på den lösning vi bjöd honom på än på länge.

Sedan tänkte vi oss att köra rapport och det blev en fin sträcka på golfbanan. Sprintern fixade detta superduper. Tessan hade hjärnblödning så det stod härliga till. Hon trodde nog att det var dags för ett uppletande till eftersom lillhusse slängde stenar och pinnar på den dygnsgamla isen. Så istället för att springa efter kompisen till matte så var hon mer intresserad av att försöka komma ut på isen.

Båda gick därefter kanonsnabbt tillbaka till mig, nu på c-stationen. Tillbaka till a-stationen gick sprintern men Tessan ansåg att bunkrar är det man ska sig till på kommandot marsch. Med lite hjälp, tillbaka till b-stationen, så gick hon till slut.

Tror att hundarna hade en bra utflykt med lite snuttetub och ännu mera korv.

Till söndagen provar vi sök igen för det verkar ju funka bäst för tillfället. Då blir det en kuperad sökruta. Så får vi se hur vi kan få hundarna att lösa detta? Själva tränar vi, Tessan, på att hoppa upp på murar, grindstolpar, kundvagnar och en massa annat tokigt. Någon gång ska man väl ha nytta av det?

Sköt om er!

Kulorna i grenen!

Åter efter en liten sydlig utflykt. Passade på att studera den lokala IPO-planen. Det samlade uttrycket är att det är samma där som här. Dock får jag tillägga att det var vad man kunde se igenom bussfönstret, viss reservation finns alltså. Däremot fanns jag ingen brukshundklubb men hundar fanns i en massa olika roller. En roll var att sitta och se hjälplös ut tillsammans med sin tiggande husse. En tråkig roll och beklämmande för mänskligheten i sig...

Annars har det varit dåligt med både hund och tänk omkring dessa förutom det som nämnts ovan. En massa skratt, go mat, puben som stängde och öppnade på nytt, å puben som öppna ganska tidigt. Varmt vin provades också. Det roligaste i detta var den lokala förmågans obefintliga försök att förklara att man tog Euro 1,50 i pant för en kantstött ful mugg som vinet serverades i. Trodde hon på allvar att vi tänkte ta dessa saker med oss?

Niederegger fick också besök och det var varmt kan jag lova. Socker och mandel i en speciell blandning som kostade mer eller mindre skjortan. Samma produkter kostade på stormarknaden, Citty, bara hälften så mycket. Fast då ingick förstås inte enorm trängsel och nämnda värme. Slutade med att man gick klädd i bara skjortan när man väl kom ut från affären.

Vi strosade runt och någon köpte ring, någon blev överfallen av en mänsklig hund och en av tiggarna blev lite "rikare". Klockan drog iväg och det blev dags för käk på ett hak som gjorde mig mycket tveksam inför matupplevelsen. Troligen hade man rökt i kyffet i flera hundra år men maten och ölen var väldigt bra och billigt. Buken helt fylld för cirka 120 spänn.

Efter käket blev det full fart, i regnet som nu börjat, tillbaka till den medeltida marknaden. Ett magiskt svärd inhandlades av en riktig häxa som pratade både tyska och viss svenska. Men det är klart, ska man vara en riktig häxa så behöver man säkert kunna uttrycka sig på flera olika språk. Undrar om hon slängde en förkylningsförbannelse över en eller om det bara är den vanliga baconsnuvan? Å jag som trodde att hon förklarade att hon ibland är på Gotland...

Sedan var det full fart i rusningstrafik tillbaka till Kiel och Citty. Det blev full fart där också eftersom full fart i rusningstrafiken fungerade sanslöst dåligt. Dagen avslutades med bakad potatis och skagenröra istället för julbord. Kan lova att det smakade minst lika gott. En snabb sväng till nattklubben där alternativa former för uppbjudande av det motsatta könet användes. Kanske en modern tysk steroid-variant?

Men nu är alla hemma igen och allt börjar bli som det brukar vara. Visserligen dras jag med en del krämpor som lite feber och ont i halsen. Lite slö också må jag tillstå. Söndagen gick i föreningsarbetets tecken, det finns sååååå mycket att prata om. Men idag har hundarna fått race:at. Avslutade med uppletande som fungerade väldigt bra. Sista gången placerades föremålet i en mindre sjö på 50 meters djup (fundera på den du!). Funkade perfekt...

Det magiska svärdet har nu utdelats till avsedd riddare, till dennes stora förtjusning. Redan nu har den haft stor inverkan på förmågan att knyta rosetter. Kanske sitter dom i morgon? Tänk vad magi är underligt?

Stavfel finns som vanligt, bland annat i rubriken.

Auf winerznitsel!

Det

kommer snart ett nytt sprakande färskt inlägg. Målbilden är att det kommer under de närmaste timmarna. Fast nu är det soffan och Ice Age 3 med lillhusse som gäller.

Välkommen tillbaka!