Jubileum

Det hundrade inlägget!
Som kommer att handla om hund, om människor, om våra tillkortakommanden och en del annat smått och gott. En helt sömnlös natt har gett mig ett otal områden att fundera över - både stort och smått, enkelt och svårt. Jag hoppas att beröra på ett sätt jag inte gjort förut, det är i alla fall min ambition...

Kort tillbakablick
Vi börjar lite försiktigt men en liten betraktelse att det faktiskt nu har blivit 100 gånger som jag, antingen via datorn eller mobilen, försökt att delge dig kära läsare mina tankar, funderingar, åsikter, kunskap etc. etc. Vissa delar har det blivit mindre av än jag tänkte från början, tänker då framförallt på hundkunskap. Men av olika anledningar så har det inte blivit så. Ett av skälen är att det har varit lite roligare att skriva om vad som händer än varför. Ett annat skäl är att jag själv har haft en hel del annat att tänka på och reflektera över. Fler skäl finns men tycker ändå att det blivit ganska bra. Flum? Ja, kanske det, men frågan är om man ens har rätt att tycka det? Återkommer till detta längre fram. Hm, det vet ju varje sann pedagog att man inte ska skjuta saker och ting framför sig men det gör jag i alla fall...

Kort om hundarna
Dom lever och har hälsan båda två. Tessan är som vanligt, dvs mer eller mindre besvärlig hela tiden. Men, väldigt go när hon vill gosa - och det vill hon i allt större utsträckning. Fortfarande behövs en och annan uppsträckning, ibland. Nicki verkar klarat av pardansen bra. Såren läker och det är inga ömma punkter. Ser inget haltande eller att hon håller igen då hon springer, skönt! Pengarna som nu inte gick till någon veterinär la jag på annat istället bland annat på träningsleksaker till Tessan.

Hur gör du?
Handen på hjärtat, om du fick tusen kronor att göra något för, vad skulle du då göra? Egen konsumtion t.ex något extra gott att äta och dricka. Eller skulle du kanske köpa dig lite nya kläder eller något annat du upplever dig att behöva? För inte skulle du väl skänka pengarna till din församling eller till någon organisation som arbetar för alla som inte har det lika enkelt som vi har här i världen? Du behöver inte svara men tänk en stund, det är det enda jag ber om! "Egoism är den enda drivkraften hos människan" var innehållet i ett radioprogram som jag lyssnade på för några år sedan på väg hem från ett domaruppdrag. Mannen, professor någonting, som pratade, hävdade att allt man gör gör man bara för egen vinning.

• Man gör karriär, varför då?
• Man skaffar familj, varför då?
• Man umgås med vänner, varför då?
  
• Man tränar hund, varför då?
• Man skänker pengar till Rädda barnen, varför då?
• Man hjälper någon annan, varför då?
  

Listan kan göras hemskt lång och om du tänker till en stund omkring frågorna ovan, så kan dom faktiskt relateras till individens egoism. Man gör det för det är -, känns -, upplevs bra av en själv! Kommer tillbaka till detta om en liten stund...

"Domeri" inom hundvärlden
Vad är det? Jo, det ger mig rätten att bedöma vad som är rätt eller fel inom en liten, liten, liten del av vår komplexa värld. Ja, även denna värld är komplex precis som den som är utanför och omkring hundvärlden. Men dömer inte alla? Återkommer till detta också!

Att vara domare är ett svårt hedersuppdrag. Man ska kunna vårt regelverk mer eller mindre utantill, man ska vara oberoende av yttre påverkan, man ska ha insikt om hur man kan manipuleras (detta är ett annat ord för påverkas men det låter tuffare, eller hur?), man ska också vara självkritisk och kunna hantera sina starka respektive svaga sidor. Naturligtvis kan listan göras mycket mycket längre än så men det räcker för mina syften just nu! Javisst, jag försöker att påverka och beröra, det skrev jag om redan i första stycken en bit upp. Du måste vara vaksam för vad som händer omkring dig, alla är inte lika ärliga som jag är här...!

Då man dömer använder man sig av en tankemodell som ser ut som en pyramid. Längst upp i pyramiden, där den är som smalast, ligger betyget 10. Allt eftersom man går längre ned i pyramiden sjunker betygen till 9, 8, 7 osv. Samtidigt rymms allt mer "fel". Jag ska ta ett exempel:

• Ett dk (dubbelkommando) kanske medför ett betygsneddrag med 1,5 enhet. Alltstå från 10 till 8,5
• Två dk medför INTE att betygsneddraget blir 3 enheter utan kanske istället 2 till 2,5. Dvs från 10 till 7,5-8
• Tre dk, ja du förstår säkert detta nu

Nu kommer jag till poängen! Detta är vad man som domare ska lära sig och hantera under de uppdrag man har. En annan bit som man också ska hantera är sin syn på prestationen och på individerna - hunden och föraren. Ekipaget som är duktig erhåller bra betyg, ekipaget som har det svårare får ett sämre betyg. Självklart, men hur förhåller man sig till dessa två ytterligheter? Den duktiga berömmer man och "lyfter fram" på alla möjliga sätt, den mindre duktiga kritiseras både i skrift, betyg som vår inställning till dom. Dessutom om vi råkar träffa på detta ekipage några gånger med samma resultat så är det nästan förutbestämt vilket betyg det ska bli och naturligtvis omvänt för det duktiga ekipaget. Eller ännu värre - någon annan ger mig bilden av att detta är ett dåligt eller bra ekipage. Är detta bra? NEJ! Som domare har man inte en aning om vad som gör att en del inte lyckas men vi får inte generalisera på detta sätt. Nu tar vi med oss detta och ger oss in i världen utanför tävlingen...

Att döma andra
Som jag redan tidigare antytt, finns det en värld utanför hundarna. En värld där man jobbar, träffas, umgås, ja överhuvudtaget har sociala relationer med andra människor. Upp med en hand, hur ofta funderar du över ditt sätt att vara, bemöta och tala om andra? Har du någonsin tänkt tanken -hur många människor har jag, genom mitt sätt att vara, sårat idag i ord, handling eller på annat sätt? Hur många var redan dömda (se nu kopplingen till förra stycket) i förtid av dig beroende på att du tagit ställning till vad någon annan förmedlat till dig? Vilken är vår integritet, är vi oberoende och självständiga individer eller (vilket gud förbjude) är det så att vi låter oss manipuleras av kompisar, maka/make, personer med kändisstatus osv. av skäl som vi inte förstår eller uppmärksammar? Vet inte hur du tycker nu men jag hoppas att det är lite småjobbigt för nu ska jag spetsa till det än värre genom att exemplifiera!

Vi skapar 4 personer, Sara, Sixten, Anna och Anders så blir det lite lättare att få till detta.

• Du ska närvara på ett möte med nämnda personer. Sara kommer som vanligt 10 minuter försent. Hur agerar du? Säger - roligt att du kunde komma, eller -kan du aldrig passa tiden.
  
  Varför säger du det ena eller det andra? Är det för att du tycker det är viktigt att passa tiden, har du ett kontrollbehov som störs av att Sara alltid kommer sent eller vad? Hur tror du att Sara tar emot ditt påstående? Blir hon glad, blir hon ledsen eller? Och vad gav dig rätt att döma? Säkerligen har Sara skäl till att hon inte kommer i tid. Har du funderat över att fråga om du kan hjälpa henne på något sätt?
  
  
  
• Alla fyra personerna är på fest. Sixten pratar med Anders om Anna på ett nedslående sätt och raljerar över att kvinnor minsann inte får mycket gjort. Hon gör inte det som hon skulle göra/ha gjort. Anders håller med och Sara sitter tyst och säger ingenting. Varför är det här vanligt och varför kan männen prata som dom gör och varför är Sara tyst? Detta händer händer varje dag och ofta i än värre ordalag vid fester. Hur kan vi tillåta sådant? Varför säger ingen ifrån eller frågar om man kan hjälpa till. Vad handlar det om, makt, könstillhörighet eller vad? Vad gör du?
  

Egoism
Jag säger inte att det tidigare nämnda radioinslaget var rätt, eller för den delen, fel. Vill vi att det ska vara så här eller vill vi ändra på saker och ting? Någon sa att livet är en enda stor kompromiss mellan det man vill och det man kan utifrån den syn du själv har på din omgivning. Är dom bara till för dig eller är vi tillsammans till för varandra? Det finns ett uppenbart svar på denna frågeställning men det finns säkerligen också andra aspekter. Dom andra, alltså dom jag inte träffar och umgås med, ingår inte i det svaret. Dom jag bara träffar ibland ingår väl inte heller? Funderar du så här står du strax där med det inofficiella svaret, JAG är mittpunkten...

Punkt
Nu sätter jag snart punkt för det hundrade inlägget. Det blev mycket om annat än hund men på något sätt hänger det ändå ihop. Jag har påverkat dig oavsett vad du känner. För har du läst ända hit är det ofrånkomligt att dina tankebanor rubbats en aning. Hur känns det?

Hoppas att du har samma inställning till din omgivning som jag försöker att ha, men man måste tänka på det hela tiden...

Jag ler nu för det har känts bra för mig att skriva det jag skrivit. Fast det ligger ju en egoistisk del i det också...

I morgon blir det apellsök, tror jag. Ser fram mot att få träffa de närmast sörjande!

Ge alla en kram, två- som fyrbenta!