Sitter och

mobiliserar kraft för idag är det springdag igen. Borde det varit igår men efter att ha besökt medicinmannen igen, fick jag uppleva en massa ny pain from the brain eller vart det nu kommer ifrån. Det som fanns kvar när dagen var slut blev typ 10 meter goss med slö hund. En och annan skulle kanske kunna kalla det för linförighet men inte jag.

Dessutom har jag skrivtorka och inga nya galna upptåg att förtälja er. Jovisst ja! Har konsulterat nätet, vilket jag även förstått att de med en massa års utbildning gör (läs läkare), och kanske, kanske har jag kommit Nicki's hosta på spåren. Tanten i fråga gillar ju det smaskens som hon själv producerar samt det som finns ute i naturen. Orrpruttar, harlortar, rådjursspillning och det Mickel lyckas klämma ur sig är bara några av de underbara högarna man kan finna utan att leta allt för intensivt i skogen. I den sistnämnda läckerhögen kan det finnas både det ena och det andra, har jag nu läst. Om det är det jag tror och befarar så "kan man framgångsrikt uppnå goda resultat" med receptfria medikamenter, som jag av någon ofattbar anledningen hade stående i skåpet. Vi testar väl denna kur så får vi se om det räcker. Har haft henne bredvid mig under dagen och bara, peppar-peppar ta i trä, hört henne hosta 1 gång idag. Jag lär återkomma i ärendet.

Annars är det bara löpet som gäller på Tessan. Som vanligt bjuder hon ut sig till kreti och pleti. Öronen svullnar visst upp de också, för inte hör hon något, i alla fall inte när jag försöker förmedla något annat än det hon redan uppfattat (läs hört eller bestämt sig för). Skoj, nä!

Så då gick väl denna säsongen åt fanders, också. Det blev 2 starter i lydnadsklass och visst var det nära en gång men ändå inte. Efter det har vi gjort - ingenting. Å det var ändå i juli... Är man målinriktad eller vadå?

Det kanske blir bra mycket bättre när det blir snö ute? Då behöver hon bara göra en sak, springa som bara den. Inga halter eller annat tjafs. Kanske, kanske...

Tjosan!