Hipp, hipp

hurra sa vi inte igår även om det var tvårsdagen för Tessan. Däremot fick hon 1/3-dels krossben. Hur glad blir inte en hund av det?

Dessförinnan var det träning med störning (då ska man läsa lillhusse). Att det ska vara så väldans svårt att hålla ögonen på husse och fokus på uppgiften när han är med? Att hon dessutom försökte dressera husse medförde nästan att firandet ställdes in helt och hållet. Oj-oj-oj, sicken kärring hon är...

Träningspasset går inte till historien som ett av de bättre även om ett och annat moment var med beröm godkänt. Har tränat i klinisk miljö vid några tillfällen och får goda resultat då. Klinisk miljö? Jo det innebär att man är ett hundratal meter från bilen så man inte hör Nicki's skällande, inga andra hundar eller annat som stör. Bara soligt och fint väder och några tusen kvadratmeter välklippt gräsmatta.

Därför, ska vi idag ta bussen in till torget och köra ett träningpass bland, säkerligen, mycket förvånade stadsflanörer eller vad man nu kan kalla det/dom. Fast då är det säkert så mycket störning att det är ointressant?

Ses och hörs!