Fan va nöjd jag är...

Men åker vi på pisk idag så är man väl snart nere på jorden igen.

Har ingen aning om vad jag gjort under veckan och tänker inte heller fundera över det. Egentligen så vet jag ju men eftersom det är sådant man inte ringer hem om, så låter vi veckan bara passera.

Idag så har vi tränat sök. Vi använde tävlingsrutans första dryga hundra meterna. Själv var jag inne på ett större område men men, det var ett bra tag sedan sist. Denna träning planerades förra lördagsnatten eller om det var söndagsmorgon redan? Nu är det så att vi SKA ut och tävla och då räcker det inte med gullegull utan nu får lilla damen ifråga svara på om det finns kapacitet eller ej. Vill bara passa på att säga att man faktiskt kan tänka riktigt riktigt bra även om man är på kalas för de första 50 åren. Med en lagom mängd av bål, öl, vin, konjak, whiskey och gud vet vad - kan häpnadsväckande nya tankegångar dyka upp...

Dagens övning blev så att vi hade figgar direkt ute i hörnen och ordern var direktbelöning. Det nya var att jag tryckte dit en sökrulle i halsbandet. Detta har vi aldrig haft utom en gång tidigare och då åkte den av omedelbums. Idag så störde den henne en stund sedan var det ok, detta var mitt syfte med dagens övning. Sökarbetet var slarvigt initialt men efter att husse tjuvtränat i karaoke förre helgen så fick man ta i för kung och fosterland så landade vi mer rätt. Figgarna flyttades fram och efter en stund, 3*2 skick senare var det dags att ta nya beslut.

Nu gällde det att få Tessan att använda rullen på avsett sätt. Enligt mina, duktiga, figuranters utsago var det inte svårt att få henne att ta rullen. Att hon sedan hade lite svårt att hålla kvar den kan jag inte klandra henne för, än. Sista skicket var enligt regelboken avseende rullen - är jag nöjd eller är jag nöjd?

Hittade att par saker att hantera framöver. Det viktigaste är att hon ska åtlyda mina rop på henne. Visst kan man tycka att hennes arbete är jättebra då hon inte ger sig på sökslagen - men jag vill inte att hon jobbar sig 50 - 100 meter framåt i rutan. Alltså ett dilemma, hon gör ju rätt men ändå inte. Man kan faktiskt koma in till husse utan figge...

Verkar som om vårt fysiska och psykiska arbete börjar betala sig. Ingen skillnad i tempo eller grunda slag. Visst var det lite varmt och att det blev jobbigt märktes men absolut ingen skillnad i arbetssätt eller så.

Tror aldrig att sökgänget varit så nöjda med arbetet. I bilen sjöng lillhusse att "vi tagit studenten, fy fan vad vi är bra" => detta var precis känslan idag för alla. Jätteroligt!

Provade sedan lite lydnad också och jag får nog äta upp lite av förra inlägget rubrik. Nu var det snarast så att hon var en meter före mig... Hur löser man det? Bra inkall, hopp, läggande och stå. Mindre bra var liggadet. Men, då lillhusse och Nicki körde agility bakom min rygg under liggande var retningen till slut så stor att det bara inte gick att ligga kvar. Omläggning blev det men då var allt som det skulle.

Provade också på att försöka knäcka den samlade skaran med förväntasfulla hundägare i den inofficiella grenen springa snabbt. Att klubben inte kunde låta en utböling som mig vinna var väl ganska klart. Nu är jag inte en dålig förlorare egentligen men eftersom man bl.a bytte tidtagare så verkar det lite oseriöst...skojar bara. Vore väl konstigt om man inte skulle få stryk av sprintrar, läs bc. Nästa gång kan vi ta 100 meter, då tror jag att resultatet skulle bli annorlunda? Hursomhelst grattis till ettan Isi och tvåan Jamie. Tessan gjorde väl ifrån sig tätt följd att Nicki. Tänk vad denna underbara hund fortfarande har att ge...

Nu ska vi se de Svenske tvåla till den Danske. Heja heja!

Klappa din fyrbenta vän, han/hon/det är något alldeles extra!