Så då var det gjort!

Det 200:e inlägget. Inte mycket att hurra för men men. Reflektion är inte dumt, något alla kanske skulle göra lite oftare. Om man reflekterar över något specifikt såsom varför man skriver => kan man ju fundera vad nyttan av det hela är. Tja, man tänker kanske på vad man gjort och vad anledningen var att det inte blev som man tänkt eller så kanske man bara gillar att stå i centrum på något sätt eller som det också kallas, exhibitionism?

Hänt sen sist. Sökträning där vi hamnat i ett läge där Tessan inte vill gå ut och när hon väl är ute vill hon inte komma in. Hur skoj är det på en skala? Fast, kanske gör hon rätt utifrån sitt sätt att agera. Första skicket är ju aldrig något problem. Men hon kommer aldrig tillbaka utan figurant (läs markering). När jag, eller hon själv ibland, kommer tillbaka till stigen utan napp, uppstår nästa fenomen. Hon vill inte gå ut för man kommer inte in utan figge. Snackar vi appell så är det ju ok men vad händer i lägre osv. Jo, jag får ställa mig i facket bland frisökare => och det gillar jag inte. Jag tänker...och tänker...kanske kommer det en lösning?

Lydnadsträningen har kommit in i ett stadie där man slipar på en detalj och vips händer det 5 andra. Någon som varit med om det någon gång? Detta fick till följd att igår så visste hon inte vad ligg var, inte heller stå eller apport. 3 dagar innan det är dags känns detta väldigt besvärande. Att det var fler saker som inte föll i god jord, behöver jag säkert inte berätta?

Så nu har man 2 dagar på sig att samla ihop sig. Hunden ligger mest i solen och trynar sig, är vi ute och går så käkar hon så mycket gräs att en liten flicka frågade sin mamma om Tessan var en kobäbis. Nej det sista hittade jag på, men om någon berättade om hennes beteenden och jag inte hade möjlighet att se - skulle jag garanterat gissa på en liten kalv...

Kom att tänka på en låt där texten går något i stil med dunka mig gul och blå (Frida), det är kanske det jag behöver? Men skam den som ger sig. Vi kanske ska ta bort de sociala kraven - vad händer då? Risken är stor att vi då kan få ligg under fritt följ, apportering under tandvisning, en inkallning med ligg och stå eller varför inte ett hopp med efterföljande försvinnande. Tessan är Tessan...

Nehej, nu är det dags för att ta en tur till min medicinman och göra några spännande övningar som stärker bålen samt rygg och nacke. Han tror att vi kan få en överspridning till axelproblemet på sikt. Behöver jag tillägga att jag hoppas?

Sedan ska jag ta och hämta en bok på bibblan, nextopia. Den ser jag verkligen fram emot att få läsa igenom. Recension kommer!

Ha dä!