Ett kvarts tusen

är antalet inlägg om vi inkluderat detta. Hoppsan vad många det blivit...

Den förlorade symbolen, Dan Brown, är nu lagd till handlingarna. Ett stycke bra underhållning och en och annan ny tanke ger det upphov till. Härlig blandning av vetenskap-teologi-filosofi och en massa annat. Vem vet, måhända att vi om ett antal år uppnått det som beskrivs. Jmfr. med Jules Verne och en världsomsegling under havet. Redan 1870 skrev han om detta som sedermera kom att bli möjligt...

Gårdagen blev en dag med sol. Det har vi saknat ett tag. Är rätt så trött på att stå och torka hundar vareviga gång man varit på rastning med de 4-benta.

Tänkte mig en liten tur i skogen. Efter att ha selat på alla tre så bar det iväg. Så länge vi höll oss i spåret var det bara blött men, sedan vek vi av och in på en ridstig bland annat. Där var det blött, blött, blött och lerigt. Därför har jag, eftersom jag saknar dubbar (läs klor), såsat runt i en timme. Klarade mig från markkänning men det var nära - många gånger.

Rätt var det var, efter ett kraftigt motlut, vinklade stigen och det bar utför med hundarna. Fartökningen var grym, kan jag lova. Vad står då där, om inte en dam med sin lösa labrador. Att få hundarna att stanna gick inte, att stanna själv gick inte heller - så vad göra? Jo, man tar full fart framåt och siktar på utsidan av en rejäl tall 3 meter på sidan om stigen...
- Lever jag fortfarande?
- Fan vad träd är hårda
- Vart är hundarna?
- Vem är det som skäller?

Det är vid sådana tillfällen man får vara glad över att inte det står någon filur och filmar eländet. Inget slagsmål eftersom labben var av Nicki-typ, dvs. bara stog en meter ifrån Tessan och sprintern, vilka inte hade för avsikt att pussa på den, helt lugnt och tittade. Det hela redde iaf upp sig och inga synliga blåmärken på husse.

Efter en mil tröttnade jag på att försöka undvika vattensamlingarna och det fick bli rätt igenom istället. Tror faktiskt att jag blev lite mer ren av att göra på det viset. Fast om man ska tro badkaret så var det inte så. Grus, jord, sten, löv, hästskit, sand, barr i olika former och längder samt en del som ännu inte är identifierat. Gud vad jag älskar hösten! Bara tänk om det kunde vara 10 grader lägre temp - hur rent och fint skulle det inte vara då?

Långtidsprognoserna visar på ett kalluftsutbrott i nästa vecka. Huruvida det kommer att bestå är ännu höljt i dunkel men jag ska göra vad jag kan. Så om ni ser någon som står och blåser mot vinden, de sydliga, så kan det vara jag...

Laus Deo!