Drottningen har inte abdikerat!

Howdy!
Snö på ingång, de lärda pratar om en tre till fyra cm innan allt för varm luft belägrar vår omgivning. Spårsnö om vi har tur, iaf under fm i morgon. Kan bli riktigt intressant i skogen i morgon med andra ord. Nu ska det pangas om tillfälle ges. Ska prova en ny variant att inte stå och sjunga på passet.

Har varit på ett möte idag och träffat flera gamla goa vänner. En undrade om jag var där på studiebesök, nix pix sa jag - lite allvarligare än så... Sedan fick jag reda på att det finns folk som håller koll på en. Är väl någon konstig variant på släkt till släkten? Något häpen vart jag men egentligen inte speciellt förvånad.

Sen blev det skogen med dogsen. Var ju tvungen att se om all skog åkt ned och hamnat i någon papperstillverkning eller i något förädlingsverk. Det var inte så illa som beskrivits med detta. Var en sele kort så sprintern fick använda selen som man ska ha till spår. Han var nog nöjd med detta så kanske måste en ny sele (lite större) inhandlas vad det lider.

Tessan försökte återigen knäcka alla från start, Kan lova att framsidan på mina lår är allt annat än rörliga i möra. Vartefter kilometer lades till kilometer blev toktempot något lite lägre. Å vem kliver då fram för att hålla farten? Jo, Nicki såklart. Från 8 km till målet vid 13 km var det hon som låg på. Tessan var absolut inte trött utan roade sig med sorkhopp på grankottar och en massa annat som kostar mer än det smakar. Sprintern jobbade också på kanon även om de sista 2 km var lite mer än han egentligen skulle ha haft.

Vattning vid mål är en procedur som vi mer eller mindre ritualiserat. Nicki tar full fart ner i den anvisade vattensamlingen. Sprintern vill också ha vatten, så där stod det två hundar och lapade vatten för fulla segel. Tessan gick runt lite grann, gick ned till vattnet och... tog en tugga på ett grässtrå. Inte fan ville hon ha vatten inte. Vem har mest ork? Tror inte ens att hon hade puls efter 1 timme i spåren...

Men det som var slående var Nicki's underbara sätt att ta sig an uppgiften trots sina dryga 10 år. Vi har ju gjort några varv runt jorden under hennes levnad och den mentala styrkan finns, uppenbarligen, kvar och även fysiken.

Nu ska vi ha lite fredagsmys vi tvåbenta. Lillhusse har beställt och - naturligtvis blir det som han vill även om det är jag som åker på att skala.

Ska leta reda på en extra uppsättning tändstickor ifall att det blir så kall som jag befarar i morgon. På söndag ska vi se en bäcä ta sig an en skock bäare. Sist slutade det men skratt men det ska det, enligt föraren, inte bli denna gång. Den som lever får se!

Rekommenderar Old Skool Of Rock om nu någon är sugen på lite riktig musik.

Idag ska jag avsluta med ett citat av Rickard Nixon som jag fann i en bok hos min sjukgymnast när jag var där igår. Han sa att det var hans fru som lagt dit boken, förståndig människa.

Man är inte slut bara för att man har besegrats. Man är slut när man ger upp!