Första advent!

Har varit lite lugnt på hundfronten några dagar. Visserligen är det basutbud med mat och rastning men inte något mer avancerat än så. Men det betyder inte att allt är frid och fröjd...

Exempelvis så har skatan 2 trätt fram ur skuggorna. Jag talat då om Nicki som tagit för sig. Efter avslutat frukost vilket ibland innebär att lillhusse lämnat halva mackan eller så, så står Tessan och spanar in denna läckerhet. Av någon outgrundlig anledningen så står hon bara där. Då kommer Nicki och hoppar upp på bordet och snyter denna läckerhet. Gissa om jag stog där med hakan i golvnivå? Hon tittade inte ens om jag hade koll på läget. Tessan tappade också hakan, kan jag lova.

Sedan blev det innebandy med uppbundna hundar. Tessan var helt rabiat och lät som om hon fått all världens olycka över sig. När Nicki sedan stämde in i kören var det ett attans liv. Tror att varenda söndagsflanör i stadsdelen, stog med fingrarna på mobilerna för att trycka in 112? Som tur var kom inte ordningsmakten och avbröt den spännande matchen som slutade 26-19 till den yngre förmågan. Vad månne det bliva av denna oslipade talang?

Eftermiddagen rundade vi av med ett besök på det upptåg som benämns, skyltsöndag. Såg en massa hundar fastbundna i lycktstolpar än här, än där. Beklämmande att så många väljer att lämna hundarna vind för våg medan husse/matte rycks med i kommersen.

Fredagens pass i skogen var aningen kort men det var fartfyllt med km-tider som i fornstora dagar. I morgon blir det ännu ett löppass. Det gäller att hålla igång inför det som komma skall. Visserligen ser det inte ut som om kung Bore får ta hand om rodret ännu men, det dröjer säkert inte. Kollade in skidparen när det var dags att hämta in julstjärnor och ljusstakar inför advent.

Klappa vovvarna!