Mirakel!

Hoppsan på er igen. Åter i etern efter att ha gjort - något helt annat. Vad har hänt vad är nytt, frågorna hopas som räkningarna i slutet av månaden. Bara lugn, allt kommer här.

Lördag var det sökdag. Morgonpigg och rask (kunde inte sova, som vanligt) som jag är/var var jag och tittade ut ett nytt ställe. Blev en ganska bra ruta som man uppenbarligen lätt kan gå vilse i, bevis på detta gavs. Tur att det finns hundar som kan lösa sådan problematik... Lite branter och finfina gömmor på högra sidan och lite tätare skog på den vänstra men även denna sida lutade undan mer och mer. När jag sedan var på hemväg efter morgonens bravader upptäckte jag vad älgarna gör på natten, vilket förevigades.

Så då blev klockan 11 och det blev panik i lägret att åka. Om man hade lite bråttom fick man sedan åka tillbaka en bit. Ibland kan det vara bra att ta det lite lugnt även om man är i Borgvik.

Dags för avvallning och sedemera för första hund. Någon kom tillbaka och berättade att det ligger ormar på vägen nere vid bilarna. Det enda jag hittade var ormarnas mat även om den fortfarande inte var tillräcklig beredd. Behöver nog lite längre tid i jäsning, måhända?

Det var en varm och go dag. Det märktes väldigt väl på hundarna som kanske skulle behövt lite mer vatten för att orka mer. Fast dom kämpade på bra i alla fall. Det finns en regel som säger att om ens hund tillfogar figurant en skada (läs blodvite) är det bara att införskaffa en flaska konjak och bjuda på. Ska tydligen vara av pärontyp för att vara godkänt. Därför får nu någon handla och någon får dricka. Kul för dom?

Tessan skulle för sista gången, sedan blir det ett annat upplägg, få springa ut till figge som delade ut belöning och sedan fortsatte framåt. Vi hade en stadig vind från höger och eftersom det inte var vem som helst som var figge på den sidan, fick Tessan kanonproblem med att hantera detta. Vadå vänta på kommando? Vadå hålla sig på rätt sida om mittstigen? Detta slutade med att husse jagade hund inne i rutan för att hantera olydnaden. OBS! Denna metod lämpar sig inte alls för andra än för Tessan, så lova att inte testa på egen jycke. Det som gjorde saken ännu mer problematiskt var att figgen på vänster sida lyckades med att gå vilse. Istället för att gå 50 meter framåt, blev riktningen rakt ut varför avståndet blev 100 meter. Även för Tessan blir det då lite knepigt. Ett tappert försök till att släta över det hela var att visa på en skada på knät. Tror att figge gillar konjak? Det var kanske därför figge inte lyckades hålla balansen i skogen? Betyg 8 för en attans massa egna initiativ från kansjälv. Fast vad det gäller fysik och vilja har hon en 10.

Sedan blev det att slöa, slappa, sola, och gosa resten av dagen. Avslutade med att grilla filé och det blev - JÄTTEGOTT!

Ny dag och dags för att vara spårläggare. Fick grundliga instruktioner igår både från ena och andra hållet. Tur att man klarar av att ta sig fram i skogen utan karta och kompass (och snitslar). Kom att tänka på detta med ny teknik. Jag kan inte vara den första som loggar med hjälp av GPS vart jag tar mig fram. Roade mig precis med att söka lite på nätet och hittade att det finns utlagt rutter från olika spårprov. Jag hoppas verkligen att alla klubbar och spårläggare går på olika sätt för varje gång de går spår annars är det bäst teknikvana som vinner - tråkig utveckling.

Väl tillbaka till samlingen visade det sig att 2 ekipage uteblivit. Meddelade de sin frånvaro, inte då. Väldigt dålig stil! Skicka in en anmälan till disiplinnämnden, detta borde inte få gå obemärkt förbi. Tråkigt är bara förnamnet...

Vad gjorde vi då? Jo, jag tänkte att testa om Tessan skulle komma ihåg att hon gått tre spår i sitt hundliv varvid det senaste var i mars förra året. Jag hade inte rätt grejor med mig men en lina och dragselen var med och fick bli hennes utrustning. Gick upp till rutan och går mot spåret med Tessan före mig. Vad händer, hon tar upp spåret och väljer att gå åt - rätt håll. Lite tveksamt i början men allt eftersom blev hon mer och mer noggrann. Hon tappade spåret vid två tillfällen men detta löste hon själv första gången och jag bistod henne den andra gången. Pinnintresset var lågt men några markerade hon fast eftersom hon passerade rakt över var det inga problem att plocka upp pinnarna. Jag kan lova att gå bakom en hund som gör något mycket mer än man förväntar sig kändes som ett mirakel och håret stod upp på armarna.

Dagen avslutades med ett lydnadspass. Det fungerade också bra fast inte med ståpäls...

Ha det gott, det borde bli ett lydnadspass på onsdag. Kan man lära sig av andra?

Håll era hundar ifrån eldarna och smällarna!