Semester!

Är det för hundarna. Har lagt ned allt som har med tävlingsträning att göra. Kanske behöver dom vila upp sig, va vet jag - inte ett skit känns det som. Har ingen lust, fel motivation, till att ens tänka eller än mindre försöka få ordning på något.

Provade under helgens sökläger eller vad det nu var, återkommer till det snart, att öka retningen för Tessan i syfte att gå ut på sökslag - själv. Men det resulterade i att man handgripligen var tvungen att hjälpa till med take-off. Kast med knasig malle kanske kan bli något? Näe, usch vad tråkigt detta är!

Använde fel arm på söndagen när lillhusse slängde en boll till/mot mig. Det har jag fått äta upp i flera dagar. Att man aldrig lär sig? Kanske lika bra att tejpa fast armen vid sidan så inträffar inte sådana saker?

På tal om sökläger ja. Utvecklingen i gruppen har nu gått mot ett individuellt upplägg där var och en kör sitt eget lilla race. Vi pratar inte längre om vilket syfte vi har för dagen och slipper också att utvärdera hur väl det föll ut så att säga. Det vi pratar med varandra om är bara hur man vill att figgen ska agera. Engagemanget i andras hundar är på en låg nivå före, under och efter genomförd träning. Och, eftersom vi inte är tydliga, missuppfattar vi varandra lite för ofta för att det ska vara okey.

Får detta fortsätta ett tag till kommer nog gruppen att splittras, det är jag övertygad om. Måhända är detta en normal och bra utveckling då det kan vara så, att vi inte längre kan bidra till varandras utveckling. Frågan är vad som är viktigast, den egna personliga utvecklingen i det korta perspektivet eller gruppens gemensamma i det långa perspektivet? Eller kan man få båda två?

Erkänner själv att jag inte förmedlar till andra det jag tänkt mig. Kan bero på att jag tycker att inte ett skit funkar som jag vill med söket och i ren frustration, sluter man sig.

Kanske räcker det med dessa rader för att vi ska inse varthän det barkar? Hur ser du som läsare på detta? Har du egen erfarenhet av hur grupper förändras över tid? Vad är det som vi missar? Snälla, förmedla det!

Nu över till något helt annat. Solen skiner och om man hittar lä någonstans - är det faktiskt varmt i solen. Ska strax på möte och känner inte ett dugg för det, fast det gör jag visst inte för något just nu med ett underbart undantag...

Snart klar med Hypnotisören av Kepler och redan nu kan jag rekommendera den. Har slutfört en annan bok i dagarna som bara tog 3 månader att bli klar med. Nej då, den var inte dålig men den lyckades hela tiden att få hjärnan att spinna igång såpass att koncentrationen försvann. Någon som varit med om det? Tänk att några lästa rader kan ge upphov till en aktivitet som omintetgör fortsatt läsning, märkligt!

Jaha då var det slut på "gnället" för denna gång. Märkligt att det känns rätt bra att skriva av sig. Såg att en bekanting gjort på samma sätt. Är det som det antyds, är det en katastrof i sig. Det är egentligen väldigt mycket som borde upp på bordet istället för att sopas under mattan och då tänker jag inte bara på hundsporten i sig.

Hm, detta får jag utveckla en annan gång!

Kram och puss!