God tur!

Provade skidorna på isen igår. Tänkte, att om man använder 12-bens drift ska man väl inte behöva känna av problemet med axeln. Pyttsan heller! Är det inte dags att "lägga kabel", kissa till höger och vänster, bita och hänga i linorna eller ta bort is mellan tramdynorna så är det ovilja att jobba. Och vad händer om man stannar tror du? Jo, då ska alla snurra runt en 5 varv så det tar flera minuter att reda ut linorna på nytt. Hugaligen, inte blev detta så lätt som jag tänkt...

Men jag måste, för ovanlighetens skull, få ge kredit till lilla fröken T som efter första varvet faktiskt, var den som stod för farthållningen och det på ett mycket positivt sätt. Att sprintern skulle bli lite krokig visste jag men att till och med arbetshästen Nicki skulle få svårt att hänga med, trodde jag inte...

Är man som hund ovan med denna aktivitet så finns det flera sätt att gå tillväga. Man kan ju ha hundar framför, men kan klicka när hunden gör rätt, man kan också ställa hunden mellan skidorna och köra. Då har man inte så mycket val. Detta ger också en trygghet även om det tar en tid att lära sig vart skidorna håller hus. Det finns också andra sätt och som vid all träning är det bara ens egen brist på att se lösningar som sätter begränsning. Ut och pröva, använd spårselen och spårlinan om du inte har något annat att ta till. Och om du ställer hunden mellan benen och kör, räcker det med att använda kopplet (men inte i ett halsband), hunden ska vara cirka 1 meter före dig. Annars blir det ett dyk i det vita...

Efter 3 varv och 13 km fick det vara nog med dagens linkörning. Jag kan lova att några hundar såg jag inte röken av under eftermiddagen.

Det om det. Idag har vi ånyo varit på isen och sprungit lösa. Jättebra med vintern och alla nya platser man kan släppa hundar på utan att det är fullt med andra djur som tilldrar sig visst intresse från hundarna. Minus 17 visade det i bilen när jag parkerade och uppskattningsvis var det ett par, kanske tre grader kallare, ute på isen. Ja, ni vet det där om att kall luft är tyngre och eftersom isen är den lägsta platsen - är det där det är som kallast. Inga bekymmer med kyla och hundarna. Alltså inga tasslyftningar och så men å andra sidan var det full fart hela tiden så dom kanske inte hade tid att känna efter.

Nicki körde på nytt över Tessan i början av vår promenad men i slutet var det tvärsom. Jag var tvungen att gå in och säga till Nicki och efter ett såg nog Tessan chansen att ge igen. Då fick jag bli väldigt barsk. Så får man inte göra, alltså bråka med varandra så att det går över i rangstridigheter. Fast det har varit på lut en tid. Vi får se hur länge det går tills nästa gång?

Snart är det helg igen och meningen var att det skulle bli sökträning. Det funkade, som tidigare nämnts, inte något bra senast. Tyvärr är det lite dålig uppslutning i gänget. Utflykter (trevligt!), skador och sjukdomar på hundar (tråkigt!) och förkylningar (ofrånkomligt!) och andra prioriteringar (helt ok!) hos de två-benta. Dessutom är det gränsfall att ha hundarna liggandes i bilen men det finns ju skynken för de som behöver lite extra värme. Därför lutar det åt rapport- och lydnadsträning istället. Återkommer om detta och då kommer också svaret om det går att vila sig i form...

På tal om form så ska jag i rollen som PT, träna lite skidåkning utan hund idag. Det kan bli spännande. Vi håller tummarna för att solen kommer fram igen och att tempen stiger till en 5 grader kallt.

Nu ska det smörjas kängor och handskar med läderolja. Förhoppningsvis står de sig sedan ett tag.

Håll farten uppe, det går inte att bromsa sig ur ett uppförsbacke!