I kallaste laget

tyckte Tessans vänstra baktass att det var idag. Minus 16 visade termometern på. Tror att det var första gången hon lyft på tassarna i lite köldkramp såvitt jag kommer ihåg. Fast, det är säkert bara ett mått på hur långsamt dagens promenad var. Har ju gett mig den på att jag ska kunna gå med tre hundar som inte ska fram till allt och alla. Är det inte påbyltade frusna marsianer så är det kissfläckar som killen i gänget fortfarande anser vara viktiga. Det blir många stopp och stillastående i flera minuter innan trion kommer ihåg att vi faktiskt är fyra som är ute - TILLSAMMANS.

Dagens goda gärning stod jag själv för. Det var tre skator som var allt annat än snälla mot en fjärde. Liggandes på rygg är det väldigt svårt att värja sig mot hackande rasfränder. En hackade på magen, en från sidan mot bröstet och den tredje mot huvudet. Orkade inte se på för det var nog bara en fråga om sekunder innan det var slut. Så då läste jag lusen av dom, ivrigt påhejade av de fyrfota. Bara att hålla tummarna för ett lyckligt slut och då menar jag inte slut i den bemärkelsen.

Söndagen bjöd på lätt snöfall och en hel del minusgrader. Perfekt för sök alltså. Platsen var beläggen mitt i en orienteringsbana och de tar inte heller vinterupphåll. Passade på att snitsla upp banan innan de andra anslöt och det gick lite väl fort för rutan blev lite sned, sett ur mänskliga vinklar, men väldigt varm blev jag. Egentligen är det lite konstigt det där med raka stigar, rak startlinje och parallella ytterkanter. I naturen finns det inga sådana företeelser utan bara när vi människor kommer på saker och ting, visst är det märkligt?

Det blev en bra och i viss mån utslagsgivande ruta. Höger sida var flack i början och lite böljande i slutet med utförsskick. Vänster sida var uppförskick initialt och mer flack i slutet. Sökstigen började på en stig men vek efterhand av till vänster varvid ett nytt problem skulle kunna uppstå då den egentliga stigen var tvungen att passeras av hundarna. Och det var lite knepigt för några av de fyrfota. Finfina gömmor både i skrevor och under en risig gran i en klipphylla. Det var en viss fördel att ha god spänst och lite klurighet således vilket gällde både för hund som för människa.

Först ut var en svart fartfantom som jobbade väldigt mycket på första figgen. Men eftersom det finns ork så blev inte det några problem. Sedan kom det en svartis till som även han löste sina uppgifter med bravur. Fjärd ut var sprintern. Även han löste sina uppgifter som sig bör. Han har fått en mental styrka utav mina ensidiga sätt att träna just den biten. Alltså alla hundar kan springa en stund men man ska kunna göra det också när det bär emot. Det är nog bra att få löp- och skidpass som är över timmen någon/några gånger i veckan? Avslutningsvis var det siffervovven, Hon fixade också arbetet på ett bra sätt fast bara hon fick göra ifrån sig.

Nejdå, jag har inte glömt Tessan. Hon gick ut som trea idag och blir att mer lik en bergsget vad det gäller att ta sig fram i besvärlig terräng. Att hon dessutom har lämnat 90 % av all päls i boställena, får henne att se bedrövligt ynklig ut. Gick idag tillbaka till att göra påvis lite till och från. Nu finns farten och viljan att göra jobbet. Nästan rena rama border-söket...

Är väldigt glad över att hon har lämnat problemen, som fanns tidigare i höstas, att gå ut på slagen. Lydnaden fungerar bra och hon är supertänd på att få visa vart figgen finns. Rullen sitter där den ska, hela vägen fram till snuttetuben. Kanske var hon lite tidig att ta rullen vid något tillfälle men det tror jag vi kan fixa om vi ger henne en korvbit innan hon ska ta rullen?

Varning! Passa er för att ställa upp som flyende figurant. För mig innebar det ett ofrivilligt närbesök i undervegetationen. Förbannat vad ont det gjorde men snälla, berätta inte det för någon.

Alltså är vi mycket nöjda med vår insats idag. Sedan var det dags för fika. Eftersom vi alla drogs med kalla tår och fingrar blev det en liten brasa. Men, det var inte helt enkelt att få fart på den trots fusk (läs T-röd). Men det tog sig efterhand och det gick till och med att värma lussebullar vid den.

I morgon ska jag försöka hinna få till ett distanspass för de 4-benta. Har inhandlat lite hakar och använt lite tid att knyta och få till rätta längderna. Kan tyckas vara enkelt att köra tre-spann men då får inte linorna ställa till det. Så det blir spännande och se om jag hittat rätt för dom. Nicki har det mentala att göra det hon ska men är inte längre den som drar. Tessan drar gärna men får ibland problem med att det finns hundar i baken på henne och hon hinner faktiskt med att både dra och hitta på allsköns upptåg med ALLT. Jamie är väldigt duktig att jaga bakom de andra men behöver få känna att han är med. Alltså inte helt enkelt att ha rätt längd och placering av de små liven.

Men jag måste också en gång för alla avliva myten och att det är fusk och så enkelt att ha en eller flera hundar som drar en. Tempot blir högre när man har hjälp och det känner man verkligen av därbak. Jag brukar alltid erbjuda de som kommer med obefogade kommentarer att prova på men det är få som vågat. Lånade ut "grisen", en tidigare hund, en gång till en kompis. Det slutade med en visit i terrängen då banan svängde vänster men inte kompisen...

Oops, nu är det dan före dan före dopparedan, dags att sussa en stund. Granen är klädd och livet blir så bra som man gör det till!

Hej på er!